Nöjeskrönikan: "Jag ska inte till Ullevi i sommar!"

Den stickande osen av nyårsraketernas krut har inte hunnit försvinna från mina näsborrar förrän mejlen sprutar genom mitt stackars överarbetade modem - som jag på grund av denna överbelastning tvingats till att gå med på att ge kompledigt vid ett senare tillfälle - och de allra flesta lyder något i stil med: "Ska du till Ullevi i sommar?" och "Vågar du riskera att inte åka till Ullevi, med tanke på 85?". Dessa frågor förpackade tillsammans med en hel del ironi och tröttsamma berättelser om alla fantastiska upplevelser dessa två fisiga kvällar 85. En del går så långt att de gör struten-vid-näsan-rörelsen, med tre fingrar fram och tillbaka, mellan raderna, det tycker jag naturligtvis är lökigt. Fattas bara annat. Det handlar, som ni säkert redan listat ut, naturligtvis om Bossens två kommande konserter i sommar. Mitt svar är: "Nej! Jag ska inte till Ullevi, i sommar". Konserterna sammanfaller med midsommar, och vid midsommar ?och ja, utan att gå in på det i detalj så kan jag i alla fall avslöja så mycket som att jag inte njuter av att lyssna på hög volym varken midsommardag eller dagen därpå. Oavsett om det nu råkar vara Springsteen som spelar. Däremot bevakar jag naturligtvis hans Köpenhamnbesök - fattas bara annat. Men om ni vill så kan jag avslöja att det rycker nervöst i såväl ögonlock som underläpp, för jag menar: Tänk om? Ja, alltså: tänk OM, han nu rockar sönder hela bölet en gång till och?? Nej, jag kan inte, vågar inte och vill inte ens snudda vid denna tanke. Det har varit, och är fortfarande, svårt att gå vidare efter 85-missen, men jag tar, som det heter, en dag i taget. Men att däremot gå vidare efter en repris på 85, det vore som refrängen i " You Gave Me a Mountain". Men nu är det så, att jag en gång för alla har jag bestämt mig för att Ullevi 2003, inte blir en repris av Ullevi 85, och har jag nu bestämt mig för det, ja, då blir det inte så heller. Och den bedömningen gör jag efter att ha sett hans promotionspelning på Globen, i fjor. Inte så att den var kass - herregud, Springsteen, är a-l-d-r-i-g kass - men det går inte att komma ifrån att det emellanåt var lite halvtraggigt, och nu blev det bara en bitvis-frälsning. Det är egentligen orimligt att ställa sådana krav på en artist, men det är Springsteen, själv som satt ribban så vansinnigt högt: Han har nämligen tagit för vana att gå ut för fullt från första ackord, och därefter bara öka vartefter. Man vill bara ha mer och mer och mer?och halleluja, höll jag nästa på att skriva, för jag råkade zappa in en kanal med en oljig tv-präst, med ett blankpolerat pianoleende, inställsam vänlighet, men med lömska baktankar och ett fett bankkonto. Och att det finns folk som i nyktert tillstånd och på fullt allvar går på detta lurenskojeri är en lika stor gåta som låt säga: varför ett tappat mynt alltid rullar allra längst in under soffan - och just den känslan, det glädjefnatt som de betalda statisterna på gudstjänsten ger uttryck för, de som plötsligt reser sig upp och kan gå eller plötsligt får synen tillbaka, precis sånt glädjefnatt har man efter en Springsteen-konsert, fast i Springsteen-fallet är känslorna och upplevelsen äkta. Och det enda man har i skallen när man åker hem är en enorm längtan efter att så fort som möjligt få se honom live igen. Jag lovar. Prova så ska ni få se att han är beroendeframkallande. Jag gav mig ut för at åka skidor på de sotfärgade snödrivorna. Hej och hå över stockar och stubbar.  Snacka om stavfel! Jag tog med mig ett gäng gamla ljusstumpar och gned under bräderna för att få bättre före - eller var det kanske efter? Jaja, jag vallade naturligtvis skidorna på fel håll. Sånt gör att man känner sig kvartsbegåvad?men det torde vara bra om man ska lägga sig i bakhåll.   I övrigt: Svartenbrandt, ska bli präst, muslimerna bojkottar Coca Cola och har tagit fram det egna märket Mecca Cola, och långkalsongerna är slut i H&M-butikerna, och det smugglas svensk läsk till Danmark, ja kära nån, hur ska det sluta? Till nästa vecka: Krya på er.