Annons
Nyheter

Nöjeskrönikan: En soffpotatis på Hultsfredsfestivalen

Efter att ha försökt uppleva Hultsfred från tv-soffan, erkänner jag att det aldrig kan bli på riktigt - men jösses, vad jag inte har saknat lera, regn och festivalfulla tältgrannar och bajamajor.
Nyheter • Publicerad 17 juni 2003

Inga tvåmeterskillar kom och ställde sig mellan mig och tv:n, och bara katten kunde komma före mig i kön till toan - och även hon fick vara så vänlig att maka på sig när det ändå mest handlade om att stå och krafsa lite på måfå i sandlådan. Katter är ju djur som absolut vill vara ute när de är inne och tvärtom - gärna samtidigt. I hallen stod gummistövlarna framme, i sällskap med regnkläderna. Och behövde jag fler påminnare om hur bra jag hade det - som om - kunde jag bara gå ut i köket där det fanns gott om öl och andra förfriskningar, och inga kö-klungor täckte angöringsområdet framför kylskåpet. Och ringde det på dörren så behövde jag inte frukta att det var den mytomspunne festivalmarodör som kallas "bajsmannen". Bajsmannen ringer alltid två gånger. Okej, det blev kanske lite si och så med den sociala interaktion som en festival ändå bjuder på. Men det ska vägas mot frånvaron av skoskav, hösnuva och myggbett, samt obegränsad tillgång till den civilisationens högborg som göms i mitt badrum och i dagligt tal kallas dusch. Nå, jag ska nog trots allt inte byta ut den riktiga hands-on-festivalupplevelsen mot någon virtual reality-variant, ens när den kommer på X-box (komplett med tävlingsmoment som "hitta ditt tält" och "stryp din tältgranne"). Det har sina sidor att följa en festival i tv och radio. ZTV:s rapportering präglas av lågbudget och, om man vill vara välvillig, nybyggaranda. Reportrarna lämnar en del övrigt att önska vad gäller intervjuteknik och pålästhet, men vad tusan - det är ju bara popmusik, eller hur? De har också en och annan talang vars mest använda mening när kamerorna är avslagna sannolikt är "flytta på er, jag är ung och jobbar med media!". Allra värst är dock de ständiga reklamavbrotten. Arrangerande Rockparty förtjänar all möjlig pisk där bak för att ha sålt sin festival till djävulen och vilken förbannad smäckprodukt som helst, för jag kan inte tänka mig att de kan påverka vad som ska och inte ska förknippas med festivalen. Nisses Fisk & Vulk kan köpa reklamtid lika väl som FDTV, Förbundet Diktatorer i Tredje Världen, som alltid betalar bra för några spottar om hur stärkande det är med barn till frukost. Inget slår närvarokänslan av att befinna sig i en gigantisk publik som verkligen diggar. I tv kan man i gengäld se och höra bra - även om man i bland förs lite obehagligt nära. Jag har definitivt fått min årsdos av blekfethet av norska Turbonegro och kära, återförenade Union Carbide. Audioslave, det spännande samarbetet mellan Rage Against The Machine och Soundgardens Chris Cornell, skymtade tyvärr bara i fyra låtar. Två av dem var covers, och oväntade sådana, vilket är halva nöjet med coverlåtar: Nick Lowes "What´s So Funny ´bout Peace, Love & Understanding" och White Stripes "Seven Nation Army". Att följa festivalen via radio kräver omänsklig uppmärksamhet, och eftersom man sällan är länge i samma rum när man går hemma och måslar, som det så vackert heter på nordvästskånska, blir det rätt upphackat. P 3 körde en del artistintervjuer, men annars är det rejält otillfredsställande att blunda och försöka föreställa sig björkarnas sus på festivalplatsen. Fast ärligt talat är det förstås ett helt annat öronsus man upplever i Hultsfred. En sak ska dock radion ha heder av: den barmhärtiga avkortningen av Radioheads mastodontset. P3:s kompaktversion bjöd bland annat på en inte oäven "Karma Police". På tv var Radioheads spelning en olidlig affär av självömkan, gnällsång i obestämbar tonart, utdragna, spänningslösa låtar och krampaktig konstnärlighet. Okej, jag är beredd att "outa" det: jag uppskattar bara Radiohead för en sak - de vågar stå för att de är astrista. Allvarligt talat, skriv en rad om du kan förklara för mig varför Radiohead är värda sin vikt i guld, eller åtminstone i lakrits! Lars Thulin tänker åka till Roskilde på riktigt.

Lars Thulin lars.thulin@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons