Annons
Nyheter

Nöjeskrönikan: Berlin är bara ett nattåg bort

Efter att ha mött våren i Berlin, slår det mig hur lätt man glömmer att bara ett nattåg från sydkusten ligger en 3,5-miljonersstad med livligt kaféliv, hundra muséer, nöjesutbud som Köpenhamn och en halv - ja, och så en massa tyskar, förstås.
Nyheter • Publicerad 29 april 2003

Man kliver på nattåget på Malmö central, tåget man hastat förbi så många gånger och liksom för sin inre syn sett Ingrid Bergman stå där i ett fönster, vemodigt sammanbiten och med en tår trillande utför kinden, ångloket pyser ut vita stråk över perrongen, där väskrullande gossar piskas av knävelborrsförsedda stinsar och? eh, ja, förlåt mig, man förlorar sig lätt i dimmiga äventyrsdrömmar när man ser nattåget till Berlin. Det är vägen till Europa, som Carl Bildt skulle ha uttryckt det, sedvanligt glömsk om geografins petimetermässiga grunder. I alla fall, dagen därpå kunde vi promenera under Brandenburger Tor med glassar i näven, häpna över uppfinningsrikedomen i att fly från gamla öst till väst på Haus Am Checkpoint Charlie och klappa de rester av muren som ännu finns kvar längs "East Side Gallery" - även om muralerna nu är antingen helt nymålade eller nästan bortfrätta. Killen som säljer murbitar - en souvenirbransch som öppnar sig för båg i klass med Elvis hårlockar - har för säkerhets skull fotodokumenterat sig själv sittande på muren 1989, med en hacka i högsta hugg. Bopålar fann vi inte långt från Berlin Alexanderplatz, ett namn som alltid framkallar dunkla, önskat bortglömda minnen av Fassbinders tv-serie. Jag såg den i ung och impressionabel ålder och gav sedan upp försöken att se de intellektuella djupen i just Fassbinder. Några försonande drag såg jag inte hos vad som mest föreföll vara urspårad Fellini i lederhosen: feta, orakade gubbar örlade runt dräggelberusade, kallade varandra för "dreckige schweeeeiin" (ungefär "säg, inte har du väl duschat särskilt mycket på sistone, bäste bror?") och ramlade ihop över varann och började tungkyssas. Eller åtminstone är det så jag minns det. Möjligen skulle jag uppfatta serien annorlunda i mogen ålder, men det känns dumt att chansa. Inte är det mycket som idag minner om de glada 20- och 30-talen, då den tyska huvudstaden var tysk huvudstad och "swinging Berlin" på ett sätt som förkroppsligade dekadans, kosmopolism och Liza Minnellis plommonstop. Men vi fick en fläkt. Barerna och kaféerna är direkt oräkneliga, rockklubbarna många och teatrarna fler. Fast där har man ju dess värre vissa språkliga begränsningar. Vi hittade en underbar kompromiss, i form av den fina gamla varietéteatern Chamäleon vid Hackescher Markt. Där såg vi en riktig berlinervarieté med supersäkra ukrainska akrobater, jonglörer och komiker, sammanbundna med en röd tråd som bara krävde lätt putsad skoltyska. Visserligen var ett av huvudnumren i den midnattsshow av överraskningskaraktär vi såg en tysk spoonerist, det vill säga en som försöker skapa komik genom att vända på orden lite lagom tokroligt. Ja, den sköna tyska folkhumorn upptar inget långt kapitel i guideboken. Å andra sidan var det komik nog att se spooneristen skutta omkring, som en yster skolflicka med kulmage och blänkande flint. Priserna är inte låga i Berlin, men det kunde varit betydligt värre. Man kan inte glädjas över de ekonomiska problem som återföreningen av öst och väst dragit med sig, men jag undrar jag om inte vi valutasvaga svenskar kan dra vissa fördelar av att Berlin var så mycket öst. Till behållningarna hörde "blindrestaurangen" Nocti Vagus på Saarbrücker strasse. Stora delar av personalen är synskadad, och middagen försiggår i en restauranglokal som är svart som ett lakritstroll i en kolkällare. Man leds in med armarna på varandras axlar, och får avnjuta en måltid som är tänkt att förhöja intensiteten hos de sinnen man har kvar. Ja, inte hörseln, kanske, men det är ju sällan man uppnår några mättande fröjder genom att lyssna på mat. En kulinarisk "blind date" som kan rekommenderas var det - men se upp med i vems knä du häller vinet. Lars Thulin efterlyser naturprogram om den lömska sämsken från Omsk.

Lars Thulin lars.thulin@allehandasyd.se
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons