Nöjeskrönikan: Bekännelser av en elektronikparasit
Jag vet att jag svurit på att inte gå på elektronikbranschens onödiga systembyten, men nu har jag i alla fall, sent om sider, skaffat DVD. Och det är värst för elektronikbranschen. Egentligen tänkte jag ignorera DVD-tekniken tills maskinerna går att spela in på. Annars är de ingen fullgod ersättning för min kära gamla ångdrivna VHS-videogrammofon, med modern ljudåtergivning i form av tratt. De stora systemskiftena till nyare och förment bättre teknik vart tionde år - som man med rätta, en sund dos stofilism och en gnutta snålhet bör förhålla sig skeptisk till - syftar inte till annat än att hålla den vinststapplande elektronikbranschen under armarna. De stackars förslavade men kapitalstarka teknikfreaksen går före och banar vägen, som alltid, genom att köpa apparater som kostar tio lakan och ett örngott. Allt för att få trygghetsfixen som följer av att vara först. Och om tio år kommer nya system, med ännu bättre kvalitet och nya digitala finesser som gör det möjligt för apparaterna att följa med dig ut på toaletten i reklampauserna, så att du inte missar något "viktigt budskap". Och jag kommer än en gång att muttra konspirationsteoretiskt om elektronikbranschens sammansvärjning, och de hålögda, jagade teknikfreaksen får åter hugga sig igenom djungeln åt oss. Nu har DVD blivit Svensson, och priset för en maskin kryper följaktligen ner under tusenlappen. Då är det jag som lurar systemet och inte, som det brukar vara, systemet som lurar mig. Åtminstone är det vad jag intalar mig, med lådan under armen, energiskt bortviftande försäljarens erbjudanden om extra försäkringar. Dem som du, liksom jag, karskt brukar anta är ämnade för de oupplysta som inte är bekanta med konsumentlagarnas långtgående välsignelser. Samtidigt ber du en stilla bön för att inte på vägen hem tappa lådan i marken, en typisk drulle-incident som försäkringen är särskilt lämpad för att täcka, försäkrar dig försäljaren strax innan du lappar till honom med ursäkten att det satt en fluga på hans kind. Varför då DVD? Ja, inte är det för den högre bild- och ljudkvalitén. Bättre kvalitet än VHS-banden erbjuder, det behöver inte jag. Det är inte, och jag hoppas att detta inte kommer som en chock, för att njuta av den regnbågsskimrande färgskalan eller det surroundgnistrande hi-fi ljudet som jag kollar ett avsnitt av "Seinfeld" eller "Futurama". Istället är det kul med allt extragodis som DVD-tittarna får. Dessutom rör sig utgivare och distributörer av både video- och audioprodukter mot DVD-formatet, med den obönhörliga kraften hos en blåval i en vattenrutschkana. På VHS kan snart ingen höra dig skrika. Själv är jag en elektronikparasit. Som suger det göttaste ur teknikbranschens växel- och blodström, och sedan skrattar hela vägen till blodbanken. Det tråkiga med det är att jag ständigt befinner mig ett steg efter i den tekniska utvecklingen. Vågar jag nämna att jag precis skaffat cd-brännare? Begagnad, förstås. Bäva månde de små begagnade japanerna inuti lådan. Det var ju för väl att kulingvarningen som hängde över Malmöfestivalens sista dag blåste bort. Det hade ju varit synd om det avslutande fyrverkeriet hade fått skjutas upp. På tal om Malmöfestivalen så är det alltid lika svårt att begripa lockelsen i krimskramsmarknaden, och vad i all världen som får folk att sätta tänderna i rökt bäver. Men lika kul är det att kunna njuta av gratis rockmusik och kulturhappenings. Till veckoslutet bränner Mikaelifesten igång igen i Trelleborg, och det blir en Malmöfestival i miniatyr - folkligt, festligt, fullsatt och Wilmer X på Stortorget. Men förhoppningsvis ser vi inte röken av någon bäver. Lars Thulin letar efter en bra håv inför lördagens talangjakt i Trelleborgs Stadspark.
