Nöjeskrönikan: Bästa sändningstid är bokad en tid framöver

Ursäkta om jag låter ovanligt cynisk idag, för krig är knappast något nöje för någon inblandad. Men det är inte bara med missiler, smarta bomber och vanliga, korkade kulor som kriget ska vinnas, utan också genom de skildringar som skickas till hemmaopinionen via våra, som vi hoppas, så pålitliga informationskanaler. Och vi minns från det första direktsända kriget, som ju också råkade handla om olja - oops, om Irak, menar jag - att krigsskildringar är fängslande, innehåller drama och spänning, ont och gott, allt som krävs av underhållning utom möjligen humor. Humorn får vi via belackarna. Har ni exempelvis sett den underbara parodin som drar paralleller till hjältefilmen "Star Wars II - Attack of the Clones"? Den heter "Gulf Wars II - Clone of the Attack". Som en ekonomisk kommentator sagt, så är det enda som tytt på att det inte skulle bli något anfall mot Irak att börsanalytikerna under lång tid bedömt det som högst troligt. Vad gäller ett krig i Irak så har vi i väst varit oense om mycket, men inte om tre saker: USA kommer att se till att det blir av, med eller utan FN, det kommer att ske på bästa sändningstid och nej, Saddam vann inte alls förra gången. Glöm bara inte, där hemma i tv-soffan, att du är utsatt för manipulation på hög nivå. Världens starkast beväpnade nation, även på mediefronten, går i krig mot ett demokratiskt och mediemässigt u-land. Som vanligt leds jänkarna av en president som har sin bildning och retorik från Hollywoodfilmer, som vanligt är alla fredsduvor handlingsförlamade mesar, och som vanligt står Gud på - ja, på båda sidorna, faktiskt. Tänk att hon aldrig kan bestämma sig. I krig anser sig stridande parter ha rätt att ogenerat förvränga sanningar, blåsa upp vissa fjädrar till fullfjädrade stridstuppar och förminska signifikansen hos andra incidenter så till den milda grad att de knappt alls har inträffat. Ska du mobilisera något, så mobilisera din skepsis. Och det ska sägas om vårt rovdriftsbaserade kapitalistiska system, att det tillåter i alla fall kritik. Det gör knappast en diktator som vinner ett folkligt stöd på 100 procent vid valurnorna - oavsett om somliga av de röstande råkar ha avlidit på valdagen. Över en halv miljon människor såg "Big Brother Live" i förra veckan, och jag har bara en fråga: varför? Låt mig understryka allvaret genom att upprepa frågeställningen: varför? Jag är dessutom, för tydlighetens skull, mer än villig att omformulera frågan, på ett kanske lite mer slipat, nyanserat och spetsfundigt sätt, nämligen: varför? Jag har goda nyheter och dåliga: Tomas Ledin gör en enda spelning i Skåne i sommar. Jaha, säger ni och undrar i ert stilla sinne om det var de goda eller de dåliga nyheterna. Och om det var de bra nyheterna, hur i all världen ser då de usla ut? Har Ledin månne Egyptens gräshoppor i släptåg? Sanningen är den att det var de goda nyheterna och de dåliga i en och samma mening. Rumänsk folkdans och distad punkblues, se där en kombination som kan få ögon att falla av sina skaft. Utmärkta poptidningen Sonic rapporterar att duon White Stripes spelade på avslutningsfesten för filmen "Cold Mountain", där gitarristen Jack White gör skådisdebut mot bland andra Jude Law och Nicole Kidman. Filmningen gjordes i Transsylvanien - trots att eller kanske just för att den utspelas i de amerikanska sydstaterna under inbördeskriget - och någon såg till att ge en kassett med White Stripes stökiga rock till ett rumänskt folkdanslag. Så till extranumren får duon Jack och Meg White med bågnande ögon åse hur folkdanslaget kommer in och gör inövade dansrutiner till låtar som "Fell In Love With A Girl" - som låter som många saker, men inte minner tillnärmelsevis om rumänsk folkmusik. Nu vill vi se Malmöflickorna servera en snygg rutin med röda och blå bollar i nästa Hellacopters-video. Lars Thulin undrar stillsamt hur CNN:s reklamintäkter påverkas av krigsutbrottet.