Nöjeskrönikan
"The Incredible Smurfalizer" var svensk, lanserad på nätet våren 1999. För er som inte hann besöka www.smurfalizer.com innan den strax före jul försvann i det blå, kan jag berätta att en härligare, mer anspråkslös good time än smurfalisatorn, det gick inte att ha med de små vita byxorna på. De små blå kollektivisterna i landet Smurf smurfar, nämligen. De byter ut verb och vissa substantiv - fråga mig inte hur grammatiken fungerar, det vete gammelsmurfen - mot sitt favvisord "smurf". Ingen begrep vad de skulle göra när de skulle "gå och smurfa", men däri låg också det roliga. "En smurf om dagen håller smurfen borta" och så vidare. Smurfalizern kapade valfri hemsida, varpå vart och vartannat ord byttes ut. Särskilt kul var det på lite högtravande hemsidor. De inte bara togs ner på jorden, utan förvandlades till storartad, om än enkel, humor. "Göran Persson smurfade i går med Bo Lundgren, och kallade honom en illa påläst smurf ". MEN VEM SKAPADE SMURFALIZERN? Lite detektivjobb leder mig till Magnus Wiker och Henrik Larsson, som tidigare jobbade för reklambyrån Abel & Baker. Det är därför man hamnar på Abel & Bakers hemsida om man söker efter smurfgeneratorn. - Från början var det en ren ordlek, förklarar Magnus Wiker, som läste alla smurfböckerna som liten, men numera är 28 år och jobbar med tekniskt säljstöd på Progress i Kista. - Jag satt och surfade och tänkte att "man borde kunna smurfa på nätet också", skrattar han. Sedan ville han lära sig Javaprogrammering, och behövde ett projekt. Smurfalizern föddes som ett test, med översättningsprogrammet Babel Fish som modell. Men den spred sig som en skållad smurf bland kompisarna och hamnade snart på tusentals länkar. - Genomslaget var otroligt, berättar Magnus. Vi hade flera miljoner "smurfade" sidor. Det blev mycket publicitet i media. Jag fick mail från folk i Ungern som var upprörda för att det hette något annat än smurf på ungerska, och de tyckte att jag borde fixa det så att även de kunde använda sidan. Sedan gjorde han också en "Framfab-alizer" och en Barry White -generator, bland annat. - De flesta har plockats bort, tyvärr, säger Magnus. Framfabalizern hade väl en livslängd på tre, fyra dagar! Man kan inte klandra Magnus för att också undra om folk har någon humor. Han har inte tjänat några pengar på sina påhitt, utan bara förnöjt sig själv och andra. - Smurfalizern kan ju i alla fall inte ha inneburit någonting negativt, tycker han. Han har funderat på att lägga upp något nytt som byter ut ord som är mindre smurfrelaterade, men än har det inte funnits tid. - Just nu är tyvärr viljan att satsa pengar och tid på skojiga saker på nätet väldigt liten, suckar Magnus Wiker. SMURFALIZERN MÖRDADES SKÄNDLIGEN av belgiska bolaget IMPS, som äger rätten till namnet "smurf" och alla dess mer eller mindre bisarra översättningar. Där visar sig - lite till min besvikelse - juridiska handläggaren Brigitte Ickmanns inte alls vara en humorlös skarprättare. - Det har inget med humor att göra, försäkrar Brigitte Ickmanns. Alla är överens som att inte vem som helst kan använda namnet "Coca-Cola". Men när det gäller smurferna tycker folk att det bara är gulligt. - Vi måste skydda karaktärerna och smurfnamnet, förklarar hon. Vi gör stora investeringar i varumärkesskydd, och kan inte låta alla som vill använda namnet som de vill. Dels kan de tjäna pengar på våra rättigheter, dels blir varumärket uttunnat. Brigitte nämner skräckexempel som "the smurf sex site" som inte alls hade med små söta blåbär att göra utan lockade folk rätt in i en porrsajt. Nej nej, fortsätt läsa - även den sajten är numera borttagen. Brigitte beklagar att man måste agera mot hemsidorna, och medger till och med att många av fansens hemsidor är bättre än den officella. - Just nu finns det för mycket pirater. Vi måste städa upp lite, sedan kan vi börja diskutera licensavtal, säger Brigitte Ickmanns, alla små blås beskyddare i den stora, onda världen. Lars Thulin är nöjessmurf på Allehanda.
