Nog sover påven på rygg

För att delvis stjäla ett uttryck från lördagens värd Kristian Luuk: Resultatet i den första delfinalen av Melodifestivalen 2007 var lika självklart som att påven sover på rygg.

Jag menar – vem hade inteförstått att Anna Book och Tommy Nilsson hade fått varsin enkelbiljett till Globen i handen redan vid ankomsten till festivalhotellet i onsdags? Det hade lille sjuårige Frans kunnat räkna ut på en halvsekund. Det tråkigaste av allting, utöver Anna Books fullkomligt meningslösa schlagerschlager, är just det att det känns så uppgjort på förhand. Det är ingen vågad gissning att Björkman & Co medvetet fördelat bidragen så att de uppmärksammade come backerna Book och Nilsson med all säkerhet skulle nå Globenfinalen.

I övrigt var det som tidigare nämnt ovanligt beiga bidrag i Jönköping. De enda låtarna som faktiskt stack ut var Addis Black Widows förskräckliga falsksymfoni Clubbin, tack kära tv-tittare för att ni lät den komma sist – det måste vara schlagerhistoriens näst sämsta inslag någonsin (endast slagna av Elephantz från fjolårets tävling) – och så naturligtvis Andreas Lundstedts tunga uppmanande hårddiscodänga Move.

Synd och skam på ett så koreografiskt fulländat nummer att inte ens nå till andra omgången. Och låten i sig har jag börjat tycka om på riktigt nu. Den kräver ett par lyssningar, gärna med det tillhörande visuella intrycket, men är faktiskt ett litet dansant mästerverk. Tveklöst en stor sommarfavorit på klubbdansgolven i hela Sverige (kanske hela Europa?), och ni kan ju gissa vilken låt som kördes flest gånger under efterfesten.

Annars var Elin Lanto både snyggast, kaxigast, och bäst. Om än i hård konkurrens med kvällens host Herr Luuk. I sin propra kostym glänste han på scen med sin vassa humor och tydliga självironi. Festivalen behöver mer av den varan. Självironi alltså. Och så var det ju för väl att Cia Berg dök upp på efterfesten så kvällspressen fick någonting att roa sig med.

Invigninsceremonin som helhet: Nja, okej, men den når tyvärr inte riktigt upp till gränsen för betyget godkänd. Aningen bättre än den sämsta deltävlingen förra året, men det säger å andra sidan inte särskilt mycket. Nästa vecka förväntar i alla fall Jag mig bättre låtar, yvigare scenshower, dyarare pyroteknik, och fler paljetter. Mera schlager helt enkelt!

Oscar Sundelltänker efter tre dagar i pressrummet aldrig så mycket som se åt en kokt korv igen.

oscar.sundell@hotmail.com