Niklas Ingemansson

Gidlunds förlag i samarbete med Kulturen i Lund Billinge är en by i Eslövs kommun och där bor fyrahundra människor. Det finns ingen särskild anledning att stanna till i Billinge, det är en håla att åka genom och dra vidare. Billinge är en plats, som är oansenlig med övergivna hus utan liv och rörelse. En eftermiddag i januari månad stannar etnologen Niklas Ingmarsson med sin bil utanför Billinges konditori med den bilden i huvudet. Han går in och dricker kaffe och äter en semla. Efter kaffet tar han en promenad i byn, han ser hus och byggnader, som bär på berättelser, det finns inte mycket kvar av det gamla, det mesta är borta, men byn är lockande och han bestämmer sig för att göra en dokumentation av byn. Ett år arbetar han i Billinge för att lära känna byn, husen och människorna. Det är särskilt människorna, som står i byns centrum som grundpelare och kulturbärare. Efterkrigstidens utveckling och optimism hörde inte hemma i Billinge, på kort tid försvann järnvägshotell, bensinstationer och livsmedelsaffärer, moderna människor hörde inte hemma i Billinge, byn var dömd att gå under. Du kan läsa det gamla och invanda på flagnade vindskivor, rostiga tv-antenner. Övergivenheten och tomheten lyser i stora fönster utan innehåll. De som stannade kvar var de hopplösa, oföretagsamma, men möjligen de trofasta och starka. De med en stark känsla för byn och ett inbyggt motstånd att flytta till ett större samhälle eller en stad. Elvir och Vilho, två profiler i Billinge." BORDER="0"Elvir och Vilho, två profiler i Billinge. Men den utdömda hålan Billinge har börjat locka till sig nya människor, i byn finns hus till låga priser, här finns en tystnad, en frihet, en avskildhet och en stor trygghet bland människorna, mellan dem som bor nära varandra. De nya människorna blandades med de gamla, de verkligt bofasta och de trofasta. Och de allra flesta arbetar för att Billinge ska leva vidare och utvecklas. Nu blåser det nya vindar av entrepenörskap och innovativa människor styr och ställer, nu är det inga hårda vindar, men lagom starka för att omfattas och accepteras av alla. Ett tjugotal av invånarna ger sin syn på livet i Billinge, särskilt på det som har varit, men även det som kan tänkas komma. I samtal växer det fram storstilade dokument av levande människor med personliga minnen och röster. Någon har bott här länge, andra en kort tid, någon har en stark position och en annan lever i byns utmarker, i flera avseenden. Den sociala kontrollen och övervakningen är påtaglig. Ingen får ta sig friheter och gå utanför de informella och standardiserade stängslen eller bryta mot de outtalade koderna. Byn förändras hela tiden, det är säkert, lite omärkligt sker det mesta, men plötsligt en morgon ser det annorlunda ut - en arbetsplats har försvunnit, en affär har slagit igen och ett halvvuxet träd är omkullvällt. Saker ändras, det är svårt att fånga förändringen eller klä den i ord, men omvandlingen är ständigt närvarande som hot och möjlighet. De äldre kan berätta, de gamla har varit med, det är inte som förr, det mesta är annorlunda, nu ser de gamla i minnenas speglar och de ser på det mesta på ett annat sätt, om man jämför med de yngre och de nyinflyttade. Men de har en sak gemensamt, för att byn Billinge ska överleva krävs gemensamma insatser och ansträngningar - det räcker inte med att kartlägga byns historia, tänka på järnvägens guldålder och minnas arbetshästarnas gnäggande. För att överleva krävs anpassningar och förändringar. Det går inte av sig själv, det krävs ett målmedvetet och hållbart handlande. Det var inte något speciellt med Billinge, men nu är det något särskilt. Niklas Ingmarsson har mött människorna, fångat byns själ i lågmälda fraser och mönster. Han har gjort korta nedslag, brottstycken, som olikfärgade pärlor i en mosaikplatta. Bo Bjelvehammar