Neil Young

Greendale

Nyheter • Publicerad 21 augusti 2003

(Warner/Reprise) Som jag har längtat efter detta album... Efter att ha sett Neilan på ett sensationellt gott humör ge en suverän akustisk konsert i Köpenhamn i våras, som jag skrev en jublande recension om, sitter jag nu med "Greendale" i lurarna nerdragna persienner, tyst i mörkret och bara undrar med min hjärnas bredaste sydstatsdialekt: "What the hell went wrong?" Efter de obligatoriska fem genomlyssningarna tänker jag bara ingentingtankar. Hörde jag verkligen så fel i Köpenhamn? Nej, det gjorde jag inte. Neil Young, är alltid tjurskalligt oförutsägbar, och det är liksom en del av tjusningen med honom, men... det som lät så otroligt vitalt och spännande akustiskt låter, till stor del, enbart som riktigt tråkig och gubbig replokalsrutin i lunkande tempo. Jag förstår inte hur det är möjligt att tråka sönder pärlor på detta sätt, och själv ska jag försöka att ragga upp en Köpenhman-bootleg. Den elektriska "Greendale", däremot, åker in i hyllan för att samla damm, den saken är Oscar.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons