Nahid Persson berättar om det okända Iran

"Prostitution bakom slöjan" är en av fyra filmer som kan vinna en internationell Emmy för bästa dokumentär. Filmen handlar om dagens Iran, ett Iran som Nahid Persson inte kände igen sig i.

För 20 år sedan var hon en av de som kämpade för den iranska revolutionen. När hon för några år sedan återvände blev hon chockad av vad hon såg. Efter 17 år i Sverige möttes hon av droger, uppgivenhet, social misär och prostitution.

[S] När jag såg hur folk hade det och hur hemskt de mådde, då var det inte lätt att njuta av att vara med min familj. Jag trodde på revolutionen och sedan flydde jag till ett tryggt land. Även om jag har fått kämpa hårt för det liv jag har i dag så har de människor jag såg på gatorna i Iran inget val.

Hon kände att hon måste göra någonting och bestämde sig för att filma det hon såg. Men priset var högt, hon kommer inte kunna återvända till Iran och sin familj där inom överskådlig tid.

[S] Jag hade ingen makt att göra något öppet. Men jag har min kamera och med den kan jag åstadkomma något. Jag tror jag har lyckats ganska bra. Filmen används för att berätta om Iran och hur det ser ut där i dag. Omvärlden måste veta det för att kunna göra något åt det. "Prostitution bakom slöjan" blev klar för ungefär ett år sedan. Berättelsen om de två ensamstående mammorna Mina och Farad har visats på filmfestivaler över hela världen och fått både priser och uppmärksamhet.

Ikväll, måndag, går den internationella Emmy-galan av stapeln i New York, tv-världens motsvarighet till Oscars-galan.

[S] Sedan filmen blev klar har jag inte hunnit med någonting. Varje vecka bestämmer jag att det här är sista veckan jag pratar om filmen. Det snurrar i huvudet när jag hela tiden pratar om samma saker. Men det som driver mig att fortsätta är att folk lär sig något, kanske har filmen en effekt.

Hon är mycket nöjd med den internationella uppmärksamheten filmen får.

[S] Det betyder att Iran blir viktigare och att de problemen som finns där syns. Jag är glad att jag kan bidra med det. Många av de som ser filmen har ingen aning om att det här pågår i Iran. Narkotika är oerhört vanligt i Iran och i dess spår följer prostitution och sociala problem. Nahid Persson såg kvinnor gå längs vägarna och sälja sina kroppar, med små barn i släptåg. Så börjar också filmen; Fariba och hennes fyraåriga son står vid vägkanten och blir snart upplockade av en bil. Både Fariba och Mina har fastnat i droger och prostitution. Ingen av dem har någon som kan ta hand om barnen när de går på gatan.

[S] När Fariba hade med sitt barn kändes det ok eftersom jag var med och filmade. Men visst tänkte jag på hur det var alla gånger som jag inte var med. När barnen lämnades ensamt med en okänd man, berättar Nahid Persson.

Mannen som plockar upp Fariba har inget emot att mötet filmas. Han vill att omvärlden ska se hur illa det är ställt med Iran. "Prostitution bakom slöjan" handlar också om dubbelmoral. Efter revolutionen blev Koranen en del av lagstiftningen, precis som kvinnoföraktet, säger Nahid Persson. Drogmissbruk och prostitution är förbjudet, men revolutionsgardisterna som ser till att de islamska lagarna följs ser mellan fingrarna [S] de utnyttjar också kvinnorna på gatan.

En bild av kvinnoförtrycket är de tillfälliga förbund man kan ingå för att tillfälligt sex ska bli tilllåtet, "sighe". En mulla välsignar äktenskapet som kan gälla timmar, dagar eller månader. Kvinnan kan få pengar, men blir lämnad ensam och utan heder. En ung tjej som har sex utan att vara gift riskerar att bli avrättad.

Nahid Persson filmade en sådan välsignelse, en äldre man som ingår sighe med en 17-årig flicka han mött på gatan. Under hela inspelningsarbetet var hon medveten om hur farligt det kunde vara att filma.

[S] Men jag rörde mig som i en bubbla och tänkta aldrig på vad som kunde hända. Jag bara filmade och hade nog tur att jag inte hamnade i myndigheternas klor.En förutsättning var att filmen inte skulle visas i Iran. När den ändå, via satellit, nådde dit blev Nahid Persson rädd. Hon hade aldrig förlåtit sig själv om något hade hänt Mina och Fariba. I dag har Mina flyttat till ett grannland, men hon har det knappast bättre och Nahid Persson letar fortfarande efter henne. Fariba däremot har hon kunnat hjälpa, hon och hennes son har fått någonstans att bo och hon är drogfri.

[S] Det finns filmer och det finns filmer. Man lever med en film ganska länge och jag känner att den här filmen, den tar aldrig slut. (TT Spektra)

Elin Viksten