Mystiskt och långsamt
Varför han fortsätter att göra film kan man ha många åsikter om men det är väl lika bra att fastslå med en gång, som regissör är han mycket blek jämfört med sin roll som författare. För även om The Inner life of Martin Frostär oerhört snyggt filmad och skådespelarinsatserna är bra, med extra plus för Soprano-bekantingen Michael Imperioli, är den ack så tråkig. Historien kring hur författaren Martin Frost (David Thewlis) drar sig tillbaka till landet för att vara ensam och plötsligt hittar en främmande kvinna (Irène Jacob) sovande bredvid sig är nämligen långsam och långdragen.
Mycket speakerröst är det till bilderna där skådespelarna agerar och hela tiden vet man inte om allt är en dröm eller om deras relation utspelas i verkligheten. På tal om just deras relation är den knappast speciellt övertygande, de är våldsamt passionerade, men som åskådare tycker du bara att det är stelt och stendött.
Tyvärr lyfter det aldrig eftersom historien aldrig får liv. Det känns som om Paul Auster haft med den här berättelsen i en av sina böcker hade den tagit max fem sidor. Som film på nittio minuter blir det inte alls bra.