Mörk mardrömshistoria
Hon nästlar sig in som barnflicka i en ung barnfamilj och börjar snart ägna dottern ett närmast absurt intresse. Men hennes förflutna hinner i kapp henne. Någon, oklart vem, vill göra henne mycket illa.
Som åskådare får man inte mycket att att gå på, i Cinema Paradiso-regissören Guiseppe Tornatores nya film Dold Identitet. Bara en stigande känsla av tryckande obehag ¿ lite väl tydligt annonserat av Ennio Morricones onödigt överlastade arrangemang ¿ och flimrande minnesbilder av det mörka liv Irena lämnat bakom sig.
Det tar lite för lång tid innan Dold Identitetsätter tumskruvarna på åskådaren. Men när den väl gör det, vrider den åt desto hårdare.
Efterhand som pusselbit efter pusselbit faller på plats, tonar en ful, mörk och äcklig mardrömshistoria om tvångsprostutition och illegala adoptioner fram. Och plötsligt biter man på naglarna och mår illa samtidigt. Och när du inte trodde att det kunde bli fulare, så vrids tumskruvarna åt ett varv till.
Emil Sandgren