Monica Einarson i byxroll
Monica Einarson, i 1700-talsperuk och vitsminkat ansikte, skrattar åt frågan och viftar delvis bort den.
– I Swedenborgs drömbok hade han mycket tankar och fantasier just runt kvinnor, säger hon. Och det vi pratat om under arbetet är att alla de personer som han mött i sitt liv, dem ser han nu i kvinnogestalt.
Hon har inte studerat manliga manér, eller lagt sig till med en manhaftig gång.
– Vi har inte heller fått de regianvisningarna, och det tycker jag är bra. Det kan ofta bli väldigt överdrivet annars.
Monica Einarson har inte bara sjungit drösvis med musikalroller och varit sångarcoach i ”Fame Factory.” Hennes bredd omfattar även operakonsten, och det var det som tonsättaren Jonas Forssell fastnade för när han skrev en roll speciellt för Monica i Swedenborg-operan ”Hemligheter.”
– När vi jobbade tillsammans med ”Träskoprinsessan” blev jag förtjust i Jonas öppenhet för den gestaltning jag gjorde av rollen ”Tosan”, berättar Monica.
– Eftersom jag är lite ”crossoversångare”, som jobbar med både jazz, musikal och opera så satte jag väl ihop alla de komponenterna för att färga figuren.
Att Forssell efter det sa ”jag kanske ska skriva en roll till dig en gång”, det tog Monica inte på något större allvar.
– Det är väldigt stort, och ärofyllt, naturligtvis, strålar hon.
Rollfiguren, greve Fredrik Gyllenborg, är till det yttre sympatisk. Lite spindeln i nätet för kretsarna kring hovet i Stockholm vid mitten av 1700-talet.
– Han är beskriven som en som flöt lite ovanpå, hade gott om pengar och var en kvinnokarl av stora mått, berättar Monica.
– Samtidigt var han en skitstövel egentligen. Snäll och belevad på alla vis, men beredd att gå över lik för att få det han ville ha.
Och hur är det att spela en sådan dubbel figur?
– Ganska småtrevligt, faktiskt! skrattar Monica. Det är mycket roligare att göra den typen av karaktär, som pendlar från vitt till svart.
Monica har gästspelat på Malmöoperan förut, och ”Hemligheter” blir faktiskt hennes fjärde uruppförande. Efter ”Träskoprinsessan”, ”Trollguld” och ”Inte alla tjuvar kommer för att stjäla.”
Hon skrattade gott för sig själv när hon fick noterna till Gyllenborg-rollen.
– Det är lågt på vissa ställen och högt på andra. Jonas utmanar mig, tänkte jag. Han vet att han kan skriva så där. Och det är jätteroligt!
”Hemligheter”, som har urpremiär 12 februari, är en nyskriven opera av Jonas Forssell och det tredje stycke som Malmö Opera beställt av sin hustonsättare.
Forssell och librettisten Magnus Florin fastnade för vetenskapsmannen, uppfinnaren och filosofen Emanuel Swedenborg.
– För tolv år sedan skrev vi en opera om Linné. Och även Swedenborg var en känd svensk från 1700-talet, bekant ute i stora vida världen, förklarar Jonas Forssell.
– Dessutom är själva ämnet, med andevärlden och livet efter detta, ett ”dödens väntrum”, väldigt stimulerande att skapa ett musikaliskt rum kring.
Swedenborg upplevde sig kunna tala med änglar, demoner och andar. Därigenom öppnade sig möjligheten att låta dramat utspela sig i det gränslandet mellan liv och död. För barytonen Bengt Krantz i rollen som Swedenborg är det en enmansföreställning. De åtta övriga aktörerna är nämligen kvinnor. Även mansroller som Karl XII.
– Det är en renodlat musikalisk idé från början, säger Jonas Forssell om kvinnodominansen.
Dels gillar Forssell att jobba med kvinnorösten, dels passade det hans bild av Swedenborg som en ensam människa:
– Han var inte gift och hade inga barn, och måste ha suttit där på Söder i Stockholm med sina andar. Min musikaliska bild av hur man skulle skilja den fysiske Swedenborg och den gobeläng av anderöster som omgav honom, det måste bli röstläget.
Många kallade Universalgeniet Swedenborg galen. Men hos Jonas Forssell har väckts en viss beundran:
– Alla invändningar till trots har han faktiskt fått ihop en världsbild, säger han. Man behöver inte omfatta den världsbilden för att känna en beundran. Det är en människovänlig världsbild, som omfattade alla människor.
