Mitt hat mot staden Jönköping

Sedan mitt misslyckade försök att ta körkort i Jönköping för några år sedan har jag på varje tillgänglig kanal fört en hatkampanj mot staden. Faktum är att Jönköping är en relativt stor stad men ändå bara lyckats producera två människor som gjort avtryck på mig: Claes Nyberg, TA:s utomordentligt trevliga och duktiga fotograf, och Agne Hamrin, DN:s legendariska utrikeskorrespondent. Det är inte godkänt för en stad med Jönköpings populationsmängd.

Jönköping är ungefär vad Polen är inom världsidrotten; ett en folkrik plats utan några som helst profiler.

För några veckor sedan, på väg hem från Trelleborg, frångick min princip att aldrig stanna bilen inom en radie av tio mil från Jönköping. Faktum är att jag ser de småländska skogarna innan helvetesstaden vid Vätterns strand som lite av en uppvärmning i min ansträngning att visa min avsky för staden Jönköping och dess invånare. Ökar successivt farten från någonstans i Örkeljunga för att sedan nå absolut toppfart i höjd med skylten där det står "Sänk farten på grund av bullerskäl" i utkanten av Jönköping.

Då brukar jag veva ner rutan och spela Beatles eller något annat det där småländska amishfolket anser vara okristlig musik. Är jag på riktigt jävligt humör blir det Eminem. Sedan skrattar jag ett förlösande, psykopatiskt skratt.

Efter min lilla patetiska uppvisning insåg jag till min fasa att jag var tvungen att tanka. Fann en mack och klev av bilen likt en 2000-talistisk John Wayne - bredbent och redo på vad som helst. Möttes av en mycket osympatisk människa bakom kassan. Men det var inte personens otrevliga sätt som irriterade mig. Nej, det surrade av flugor därinne, på den där lilla macken. Trots att det var 5 grader kallt ute och flugsäsongen rimligtvis borde anses vara över, så flög det flugor i vartenda hörn.

"Det finns någonting härinne som får flugor att förökas och frodas härinne, trots att det är oktober. Det måste vara något väldigt äckligt", tänkte jag och såg mig fascinerat runt.

Beställde en korv med gurkmajonnäs av den otrevliga kvinnan vid kassan och började bearbeta korven. Fick syn på ett ställ fullt med vykort med texter som "Glada hälsningar från Jönköping", "Vätterns pärla" och liknande. "Hur kan någon vara glad som befinner sig i Jönköping?", tänkte jag och tog ännu en tugga av det slaktavfall jag höll i handen. Letade efter en skylt prydd med texten "OBS Satir!" på, men fann ingen.

Betraktade bilderna som ackompanjerade de glada texterna: Fula hus och tråkiga torg prydde vartenda ett. Om det var korven, vykorten eller flugorna som fick mig att känna ett snabbt stigande illamående låter jag vara osagt, förmodligen var det en kombination. Lämnade bensinmacken utan att se mig om. Gasade som en vettvilling och vevade ner rutan, drog in frisk luft.

Insåg två saker:

Hellre skulle jag slå mig själv hårt i huvudet med ett betongblock än finna ett av de där vykorten i min brevlåda. Och hellre får jag motorstopp i de centrala delarna av Mogadishu än fyller min tank i närheten av Jönköping igen.