Mina stora tankar dog i tevesoffan
Är det verkligen så att jag måste slänga ut teven, radion, tidningarna, datorn och mobiltelefonen och leva som eremit för att känna mig fri? Finns det inte någon utarbetad strategi för att leva ett sk dubbelliv - BÅDE konsumera mediala lögner, OCH behålla integriteten? Eller kommer vår tid att gå till historien som ''Det är roligt när Bert Karlsson berättar om sina fisar och när Filip och Fredrik äter bitar av sina egna rumpor - epoken"?
Mina stora tankar dog i tevesoffan i fredags. Barnen ville se finalen på Talang 2008, äta godis och ha det mysigt. De ville framförallt slippa höra mina utläggningar om masspsykos. Så jag satt alltså av ytterligare en fredagskväll och lyssnade på Sofia, Bert och Tobbe när de pös av självgodhet i sitt jurybås. Sofia och Tobbe skrattade åt att Bert är fet och gammal, Bert skrattade åt att Sofia och Tobbe inte har någon smak och att de inte är folkliga (som han själv).
Sofia röstade fram alla barn och snygga, unga killar. Hon kommenterade utan att darra på manchetten dessa unga mäns muskler och spänstiga vador, eller så sa hon (om det gällde barnen) att hon ville vara deras mamma.
Hade hon varit en 40 år gammal man och röstat på alla barn och snygga brudar hade hon åkt ut.
Tobbe röstade ja på alla trollkonstnärer och alla vars talanger han inte begrep sig på. Bert röstade på alla som sjöng, och som kunde bli potentiellt klirr i Bertkassan. Ingen skojade om att Sofia är en humorbefriad sexstisk, kroppsfixerad och talanglös person eller nämnde ens med ett ord att hon med glädje mobbar feta människor. Ingen skämtade heller om att Tobbe mobbar tjockisar, eller att Bert har ett förflutet som partiledare i ett missnöjesparti med en invandrarfientlig agenda. Istället tycktes smågnabbet mellan jurymedlemmarna vara hemtrevligt och opretantiöst. Och visst är det roligt att Bert fiser mycket! Och att Tobbe hatar jonglörer! Haha! Jag kunde inte hålla min integritet högt när jag fann mig själv bli tårögt glad när den lilla flickan Zara (?) vann, och ledsen när de andra talangfulla ungdomarna fick gå hem, utnyttjade som fredagsunderhållning.
Så jag stoppade i mig lite lösgodis och längtade till Talang 2009!
