Melodifestivalen bygger broar

@01 Anfang krön:Tror ni att ni kommer att få höra Nordman i radio snart? Typ sådär hela våren? Det kan ni hoppa upp och sätta er på! En mer given hit än "Ödet var min väg" har jag inte hört sedan jag slog på bilradion en vårkväll 2000 och fick höra "Känn ingen sorg för mig Göteborg" för första gången.

Årets debutantbaler för Sveriges nya och gamla artister har definitivt startat. Melodifestivalen kan fortfarande innebära att någon blir stjärna över en natt. Eller att en avdankad sådan får ny stjärnglans (läs Sanne Salomonsen). Men deltagare som det går dåligt för kan också förlora sin kultstatus (läs Arja Saijonmaa). På en debutantbal får alla samma chans att dansa i fina kläder, men bara ett fåtal blir förlovade innan kvällen är slut.

Ingen har väl kunnat missa hur stor Melodifestivalen har blivit. Till Göteborg skickade Expressen ner sex man. Sex man för enbart ett tv-program! Det är lika många som Allehandas Simrishamns- och Sjöboredaktioner tillsammans.

Vad är då hemligheten bakom programmets framgång? Kan det vara att tävlingen är extremt fjollig och extremt folklig på samma gång?

Gay-publiken kan sitta bänkade sida vid sida med Bingolotto-publiken. Här blandas gaydisco, med rymddräkter och Abbaflirtar, friskt med snusluktande låtar á la Nordman och upp-pumpade-bröst-dansband á la Sanna Nielsen.

Över hela tävlingen läggs ett tunt flor av glamour som inte stör den folkliga publiken samt en präktighet som inte stör de fjolliga tittarna.

Är det inte fantastiskt? Glättig popmusik kan bygga broar.

Något annat jag har märkt är att precis vem som helst är med i tävlingen nu för tiden. Om Kent ställer sig i ljuset framför tv-kamerna nästa år kommer jag inte bli förvånad. Jag kan se Jocke Berg i green room runt ett kafébord tjuta av glädje när han får gå till final tillsammans med Lotta Engberg som detta år sjunger duett tillsammans med Jens Lekman.

Hade någon däremot för fem år sedan sagt att Papa Dee skulle medverka i Melodifestivalen 2005 och Henrik Schyffert skulle vara programledare " då hade jag satsat hela studielånet på motsatsen.

Men risken med att dessa personer medverkar är att det kan bli halvhjärtat. Henrik Schyffert och Erik Haag vill ju inte mista någon status för att de är delaktiga av det mest mainstream som SVT producerar. De är ju så lite folkliga och fjolliga som man kan bli. För att kunna behålla sin punkar-charm kände de sig tydligen tvungna att framföra sin uppgift med ironi.

Och visst är det kul att se Schyffert utklädd till indian. Men resten av programledarnas insatser blev bara amatörmässigt. Det är liksom inte punk att läsa sitt manus innantill och sticka in ett "Ähm" varje gång man kommer av sig. Det är heller inte punk att säga "Jag önskar att jag gick och kissade när Olsen Brothers spelade." Det blir bara märkligt och pinsamt.

Någon som dock fattade hur man leder en Melodifestival av i dag, när tv-tittarna består av både Svensson och Gardell, var första deltävlingens programledare Shan Atci. Han var sig själv genom hela programmet. Det är något som går hem hos vilken publik som helst.

I höst leder han ett humorprogram i ZTV, så jag antar att det fortfarande finns hopp även för den kanalen.

Sofia Bergströmvill tipsa om Anna Ternheim som spelar på Kulturbolaget i kväll.

sofia.bergstromallehandasyd.se