Med måleriet i centrum

Vi börjar i Gärsnäs, på Galleri Blå. Där visar den danska konstnären Magda Høgh ett stillsamt och finstämt måleri där formen och färgen dominerar över bildernas innehåll. Ett estetiskt, välbalanserat måleri utfört med omsorg och stor kärlek till skönheten i brytningen mellan form och färg och olika nyanser av grundfärgerna. Den danska konstnären Magda Høgh, som ställer ut på Galleri Blå, Gärsnäs." BORDER="0"Den danska konstnären Magda Høgh, som ställer ut på Galleri Blå, Gärsnäs.Utan titel. Målning av Magda Høgh, Galleri Blå." BORDER="0"Utan titel. Målning av Magda Høgh, Galleri Blå.En av Magda Høghs bilder på Galleri Blå." BORDER="0"En av Magda Høghs bilder på Galleri Blå. Rent innehållsmässigt är Magda Høgh inspirerad av naturen och inte minst av det öppna landskapet på Jylland där hon är bosatt. Det ger ett enkelt formspråk som egentligen bara är en plattform för färgen. Det är som mjuk och varsam kolorist hon imponerar. Detta är ett måleri att vila i, meditativt och lågmält men inte menlöst för den skull. Betydligt mer skruvade och rent av våldsamma toner kommer ur Bo Hylanders måleri på Galleri Valfisken, i Simrishamn. Han, och brodern Torsten Hylander, ställer ut tillsammans men det är Bo Hylander som dominerar. Och det är inte särskilt konstigt. Hans expressiva och utlevda, introverta måleri är som ett hårt slag i magen. Det blixtrar och sprakar av lysande färger, formspråket är närmast naturalistiskt men hårt och hänsynslöst drivet. Här hyllas inte estetiska värden utan måleriet bär väldigt mycket av terapi i sitt uttryck. Bo Hylander förefaller måla av den anledningen att han måste för att överleva. Det innebär att det blir kompromisslöst, rakt på och oerhört starkt och påträngande. Ett omskakande måleri! Torsten Hylanders ?Rundsyn? och Bo Hylanders ?Ytan titel? på Galleri Valfisken, i Simrishamn." BORDER="0"Torsten Hylanders ?Rundsyn? och Bo Hylanders ?Ytan titel? på Galleri Valfisken, i Simrishamn. Brodern Torsten Hylander står för ordning, lugn och eftertänksamhet. Hans skulpturer är arkitektoniska till sitt uttryck - strikta på ett svalt sätt som man till exempel kan möta i uttryck för österländsk filosofi. Det är inte kallt eller okänsligt, enbart lite upphöjt, kontrollerat och utan dramatiska rörelser. Det gäller också för hans grafik som är ett slags tecken i utklippta mönster. Det är helt rätt att ställa dessa två konstnärers verk mot varandra. Att de dessutom är bröder gör inte saken sämre. båda vinner på den andres närvaro. Utan Torsten Hylanders dämpande konst hade förmodligen Bo Hylanders våldsamma måleri blivit för mycket. Och det måleriet förstärker i sin tur Torsten Hylanders skulpturer. Tillsammans skapar bröderna en utställning med osedvanlig kraft och närvaro och den är angelägen och gillar ni konst som berör då vet ni vart ni ska ställa kosan. Även på Tjörnedalagården visar två konstnärer sina målningar i en integrerad utställning. ?Gryning?.Thomas Henriksson, Tjörnedalagården." BORDER="0"?Gryning?.Thomas Henriksson, Tjörnedalagården. Det är Thomas Henriksson och Tomas Renström som också bjuder på ett starkt, framåtlutat måleri som är svårt att inte bli absorberad av. Men de är också väldigt olika. Thomas Henriksson målar grovt och expressivt, färgen rinner i tjocka floder längs duken och det är svart, svart och svart. Som tjära. Det är abstrakt men samtidigt är det lätt att se hans motiv som är den moderna staden. Det är upplösning och redan långt gången förgängelse. Ett egentligen ganska enkelt men intensivt måleri. ?Östern är röd?. Tomas Renström." BORDER="0"?Östern är röd?. Tomas Renström.?Kolonn nr. 5?. Tomas Renström." BORDER="0"?Kolonn nr. 5?. Tomas Renström.?Bygd och folk?.Tomas Renström." BORDER="0"?Bygd och folk?.Tomas Renström.?Familj med frånvarande far?. Tomas Renström." BORDER="0"?Familj med frånvarande far?. Tomas Renström."Hemman" BORDER="0""Hemman" Tomas Renström är lite sakligare och tydligare till sitt innehåll. Han jobbar mycket med gamla fotografier som han använder som utgångspunkt. Det är ofta gamla bilder på uppställda familjer framför ett boningshus i tiden kring 1940-50-talen. Den tidens fotografier var stela och statiska. Tomas Renström lägger till olika hotfulla symboler som flygplan (bombplan?), svarta siluetter av helikoptrar, konturer av en fallen människa och så vidare. Denna kombination ger en ödesmättad känsla och hotet känns lika stort som den enskilda människan är liten. tomas Renströms målningar blir ett slags dokument över människans största dumhet, krig. Och maktlösheten inför hotet om krig. Pingsthelgen är sista chansen att se denna utställning och den chansen ska ni ta! Robert Dahlström