Med Einsteins fru under kudden

Det finns dagar då man går runt och så fort man är utom synhåll för människor rinner tårarna bakom glasögonen och man tänker att ingen har jag att resa på semester med för alla reser bara med sina respektive ("respektive" förresten, vilket ord att använda när man är 20-nånting, varför inte bara börja kalla varandra "särbos" direkt?). Ingen har jag att promenera i skogen på lördagar eller hyra videos med på söndagar.

Så poppar den särskilda Han upp och man börjar tänka magiska tankar om familjeliv och gemensamma lägenheter och hur söta barnen skulle ha blivit – och så är man tillslut alldeles ödslig och olycklig fastän skymningen doftar vår.

Idag kunde ha blivit en sådan dag. Men så var jag på posten och hämtade ett paket med en ganska nyutkommen bok: Einsteins fru. Innehållet är så skarpt att man blir alldeles blyg.

I svartvita seriestrippar berättar Liv Strömquist hur det verkligen låg till mellan Elvis och Priscilla. Hur Einsteins fru inte fick någon cred för deras gemensamma vetenskapliga upptäckter. Varför världens coolaste Yoko Ono blev så utskälld och hur jobbigt det var när John Lennon hängde henne i kjolarna 24 timmar om dygnet. Varför kärnfamiljen egentligen behöver så mycket propaganda? Varför jag går omkring och drömmer om en man och två barn jag inte ens vet om jag vill ha?

Einsteins fru är feminism och politik och förbannat rolig. Den är vad jag och alla andra behöver läsa såhär när kärnfamiljen blivit lag och babyboomen är ett faktum och mammorna hålls i schack med hjälp av lukrativa affärsidéer som yoga och mindfulness (läs Maja Ljung i senaste Bang). Den är något det behövs mycket mer av.

Har inte känt mig så upprymd sedan jag fick seriealbumet Jag är din flickvän nu i julklapp 2006, där Nina Hemmingsson gör upp med flickornas öde att vara just flickvänner.

Feministiska analyser i serieform eller bara raljanta förslag: man längtar ju kärnfamilj för att det inte finns så många andra alternativ. Om man inte ska känna sig som ett miffo bland alla vänner och deras respektive alltså. När glasögonen immar av tårarnas kondens och när man börjar fundera på hur barnvagnen ska komma upp till fjärde våningen utan hiss. Det är då man ska komma ihåg att kärleksmyten bara är en hägring i livets öken. Det är då man behöver en inre Liv Strömquist att ta till.

Eller: för oss svaga blir det till att sova med Einsteins fru under kudden.