Märklig, modig bok
Alla okända bokryggar lockar och retar, de välkända inger igenkännandets förtrogenhet och en känsla av hemhörighet, nästan en reaktion av äganderätt.
På ett snarlikt sätt är det att kliva in i Aris Fioretos rika textsamling ''Vidden av en fot". Det är en, i positiv mening, mycket märklig bok. Den har fler dörrar än väggar och fler fönster än dörrar. Boken blir till en litterär utsiktsplats över livet på samma gång som den lyckas vara en teoriernas och verklighetens dissektionssal där precision är av yttersta vikt.
Där finns en befriande respektlöshet, en självsvåldig hållning till såväl litteraturen som det gestaltade livet. Aris Fioretos går dit det behagar honom. Han undersöker. Han skriver sig fram till en hållning. Han prövar hållbarhet och bärighet. Stundtals leder det till att Fioretos texter sluter sig, vänder sig in mot sig själva. Men det är ett pris värt att betala. Ty när han lyckas blir resultatet lysande. Allra mest till sin rätt kommer Aris Fioretos i de texter som har sin upprinnelse ur konkreta erfarenheter, hans barndom eller hans senare sökande efter en identitet, ofta med litterära förtecken.
Bakgrunden är brokig som det heter med en urvattnad eufemism. Aris Fioretos far var grek, modern österrikiska och själv växte han upp i det platta och bräkande Skåne.
I en av essäerna prövar han lyckan som österrikisk författare i Wien, där han slår sig ner i fyra månader - ''härjad av genialitet eller åtminstone huvudvärk". Och i något avseenden är det i detta språkliga gungfly, denna grundläggande osäkerhet, som han har funnit sin styrka. Rotlösheten blir en dygd och förvandlar författaren till en fullfjädrad europé.
Ty även om texterna i det fylliga urvalet är ojämna - de sämsta pulvriseras under det pretentiösas olidliga tyngd - är de präglad av en ovanligt stor portion intellektuellt mod. Respektlöst negligerar Aris Fioretos genrernas tyranni, formens kvävande begränsningar. En kulturartikel kan bli en skönlitterär undersökning, en katalogtext kan svälla ut till en snudd på akademisk utläggning eller få formen av en gripande novell. Essäer och recensioner, minnen och läsefrukter, prosa och poesi, allt blandas och blir först här i samlingsvolymen till en tydligare och större helhet.
Aris Fioretos har uppenbarligen i sitt skrivande ständigt styrts av en mer övergripande avsikt, ett större mål än den enskilda artikeln. Det är inte minst tydligt i samlingsvolymen kanske förnämsta text, där humor och lärdom, beläsenhet och formuleringskonst bildar stommen till en överrumplande jakt efter sexualiteten, det kroppsliga, i läsandet. ''Litteraturens biologi" är dess titel och tar sin början när en ung Fioretos upptäcker att litteraturen väcker genklang inte enbart i hjärta och hjärna, "det gick att läsa med fler organ än två; det var bara det att man ogärna talade om saken".
''Vidden av en fot" innehåller även en del essäer om författare som Nellys Sachs, Per Wästberg, Katarina Frostenson och Durs Grünbein. Och - självfallet - ständigt denne Vladimir Nabokov av vilken Fioretos översatt inte mindre än fyra böcker.
Ändå är det i de smärtande skärningspunkterna mellan det privata och lärda, i mellanrummen mellan det levda och lästa, när Fioretos använder hela sitt ovanligt breda litterära register, som det riktigt slår själsliga och intellektuellt sprakande gnistor om hans texter. Då är Aris Fioretos givande och underhållande, bildande och smittsam i sin okuvliga intellektuella nyfikenhet.
Crister Enander
