Mänsklig värdighet och djurens värde

För en tid sedan mötte jag oväntat min väninna på torget. Hon var svartklädd, bar mörka solglasögon och såg alldeles förkrossad ut. Eftersom jag visste att hennes båda föräldrar var åldriga och sjuka, befarade jag det värsta. Sekunderna senare drog jag en lättnadens suck, trots att hon berättade den sorgliga nyheten att lille Hampetuss, familjens undulat, hade avlidit. Jag förvånades över min egen reaktion; jag hade bedömt undulaten och sorgen som "bara". Tråkigt nog avled föräldrarna kort senare. Väninnans sorgeuttryck såg utåt ut som när undulaten dog. Svart och förkrossat. Det har nu gått ett bra tag sedan mötet, men jag återkommer då och då till det i minnet. Erfarenheten gav mig anledning att fundera över vår relation till djuren. Det finns djur runt om oss överallt. Dessutom kan vi hålla oss med djur, till nytta och till nöje. Vad innebär detta? Vilket är vårt förhållande till våra husdjur?"Vilket är vårt förhållande till våra husdjur? Människor och djur behöver varandra. Vi har sällskap av husdjuren. Hunden är människans bästa vän, brukar vi säga. Hunden är dock helt utlämnad till husses och mattes omsorg. Kan den ändå vara vår vän? Av slaktdjuren får vi mat, men det finns dem som hävdar att vi inte behöver äta kött för att överleva. De vilda djuren har vi också en speciell, skräckblandad relation till. Har vi småkryp ringer vi till Anticimex. När varg behöver skjutas, mobiliserar massmedier och allmänhet, även långt ifrån vargmarker, till gemensamt tyckande, för eller emot. Säljakten väcker samma känslor och reaktioner. Det finns, som synes, gott om anledningar att fundera över människans förhållande till djuren. Gert Nilsson, docent i etik, tillika präst i Ystads församling, har skrivit en bok i ämnet djuretik. Den ger en utmärkt grund att stå på för den som vill fundera vidare kring djuren och oss. Förutom att föra ett intressant samtal, illustrerat med exempel, presenterar han några vetenskapliga utgångspunkter för förhållningssättet människan och djur. Vissa hävdar djurrättsprincipen, vilken i korthet innebär att djur i egenskap av levande varelser har vissa rättigheter, ytterst rätten att leva, och det är dessa rättigheter som motiverar oss att behandla djuren väl. Andra hävdar människans överlägsenhet över djuren och menar att detta motiverar en nyttoaspekt. Djuren har inget egenvärde utan får sitt värde beroende av vilken nytta vi har av djuret. Mellan dessa poler finns ett stort utrymme för heta diskussioner. Här ryms galna ko-sjukan, militanta veganer och minkfarmare. Saklighet ses blandad med känslor, vilket vi har kunnat följa, inte minst på denna tidnings insändarsida. Det är av naturliga skäl svårt att låta djuren hävda sina rättigheter. De är beroende av oss människor. Det är vi som bedömer deras behov och existensberättigande. Klarar vi av detta ansvar på egen hand? Författare, docenten och prästen Gert Nilsson."Författare, docenten och prästen Gert Nilsson. I egenskap av teolog för Gert Nilsson fram en värdefull aspekt, vilken inte är tillräckligt representerad i debatten. Han pekar på den kristna skapelsetanken som djuretiskt argument. Människor och djur tillhör Guds skapelse. Vi står under skapelsen, inte över den. Det finns utrymme för en rangordning, men samspelet och ansvaret blir betonat. Det kristna perspektivet medför en förvaltarskapstanke som nog kan behöva lyftas fram i dag. Vi förvaltar något som tillhör någon annan. Apropå miljöfrågor säger vi ibland att vi förvaltar jorden åt våra barn. Vidga det ytterligare och säg att vi förvaltar åt Gud. Då vidgas också ansvarsperspektivet. Det är inte enbart så att vi har ärvt det vi har av våra föräldrar för att ge det vidare, likt ett stafettlopp. Här riskerar vi att bedöma det vi ger vidare i ekonomiska termer och välståndsmått, förmodligen på andras bekostnad. Det övergripande målet är faktiskt den romantiserade paradistanken och Paradiset får vi av Gud. Vi har Jorden med allt vad den innehåller, att använda för vår överlevnad, men vi förvaltar den åt dess rättmätige ägare, i ett kristet perspektiv, Gud. Det kan ta tid för en icketroende att vänja sig vid denna tanke. Även om man kan instämma i den, tar det tid att inse vad det innebär. Det kan, och ska, ta ett helt liv. Gert Nilsson visar i sin bok på flera exempel, från grishalsdebatten till genteknik och medicinska experiment, där skapelse- och förvaltartanken ger ett helhetsperspektiv åt frågorna, vilket jag tycker saknas även i den offentliga debatten. Det är inte lätt att föra fram etiska frågor. Det finns ju inga klara svar. Frågorna berör oss själva och väcker våra känslor. Därför är det viktigt att tillföra både sakligt faktaunderlag och en lämplig diskussionsmetod för att föra debatten framåt. Skriften En bok om djuretik, är ett bra redskap, både för fackfolk och lekmän. Läsaren får ett svep över människosyn och djursyn hos filosofer genom tiderna, vilket följs av kritiskt granskande. Inte heller den kristna etiken undgår granskning. Tvärtom betonas att kristen åskådning måste tåla etisk granskning och formuleras om i de fall den inte håller måttet. Detta förhållningssätt till etiska frågor leder till ett ansvarstagande värt att tas på allvar. Kerstin Hellemarck