Mannen utan minne

Den kärva, ordkarga finska stilen firar dråpliga triumfer i Aki Kaurismäkis senaste rulle, belönad med guldpalmen i Cannes. Du tycker att du har det tufft? Stackars "M" kliver av tåget för att söka jobb, blir rånad och misshandlad och tappar minnet. Och utan namn kan man vare sig få jobb, bostad eller socialbidrag. Nå, sorger, bedrövelser och efterhängsen otur bär M med stoiskt jämnmod, och misströstar aldrig. Är det något M bevisar, där han hankar sig fram bland samhällets utslagna, så är det att så länge hoppet lever och man har sin självrespekt i behåll så ska det nog ordna sig. Utanför den container som blir hans bostad - hyrd av en cynisk, korrumperad väktare - lyckas han i alla fall odla sju potatisar. Och även om två behövs som sättpotatisar så räcker fem potatisar för att bjuda hans förälskelse, frälsningssoldaten Irma, på middag. Livet får sådan guldkant att det framstår som en besvikelse när M till sist får en länk till sitt gamla liv. Stilen är långsam och actionbefriad, och paradoxal på flera sätt: gråmurrig men ändå färgstark, tungsint men ändå upplyftande.