Mannen som ville vara sysslolös

Det var en gång en man som bestämde sig för att ta semester och vara fullständigt sysslolös. Han hade hört talas om fenomenet men visste inte riktigt hur man gör. Hans liv hade dittills varit en häxkittel av uppdrag, åtagande och ett ständigt farande hit och dit. Han kom på att han inte längre visste vem han var och varför han levde och att han faktiskt inte suttit ner och bara funderat över livet, döden och kärleken på länge.

Alltså tog han semester. Länge. Redan första dagen drabbades han av svår rastlöshet. Han försökte verkligen slappna av men det gick inte. Han lagade mat, öppnade en flaska vin och satte sig på terassen och suckade och andades djupt några gånger som för att framkalla ett lugn inom sig själv.

Han hade bara suttit ner någon minut, och tagit en munsbit av räkmackan, när han kom på att han inte hade sin mobiltelefon med sig ut. Reflexmässigt reste han sig upp och gick iväg för att hämta den men stannade i steget och frågade sig själv vad han skulle med mobilen till. Han jobbade ju inte längre och några vänner hade han inte förutom arbetskamrater så vem skulle ringa...

Då kom han plötsligt ihåg en gång för hundra år sedan då han sett en kvinna stå på huvudet i gryningen på en strand vid Medelhavet. Han insåg att han måste bort och varför inte köra ner till Frankrike och stranden igen? Kanske skulle Medelhavet ge honom lite lugn och eftertanke. Kanske han skulle kunna vara sysslolös där nere?

Han var ingen fattig man och han hade en bra bil så han vände på klacken, gick ut på terassen och hämtade maten och vinet och kastade bort alltsammans. Tio minuter senare satt han i bilen med en slarvigt packad väska på väg söderut i världen.

När han rullade mot färjan i Trelleborg kände han för första gången på länge en pirrande känsla som han kände igen men inte riktigt kunde definiera. Efter en stund förstod han, det var förväntan.

På färjan drack han kaffe och plötsligt kom det fram en kvinna till hans bord och frågade om han var svensk. När han svarade ja frågade hon om han kunde tänka sig att låta henne lifta med så långt han skulle.

"Jag är sysslolös", svarade han idiotiskt, "och på väg till Medelhavet. Du kan åka med."

"Underbart! Tack!" svarade hon och satte sig ner. "Jag heter Sara".

Fortsättning följer.