Malmö Opera: Stadsmusikanterna

Bröderna Grimms gamla saga om djuren som går till Bremen för att bli stadsmusikanter är kanske inte så flitigt berättad i dag, men den är utmärkt som grund för en barnopera. Det är en berättelse som rymmer både sorg, glädje och spännande moment. I Operaverkstans uppsättning får vi först en kort presentation av en clownlik konferencier som kallar sig för Klang (namnet förbryllar de barn som är väl förtrogna med Pippi-poliserna Kling och Klang). Han förbereder den unga publiken genom att kortfattat berätta historien och konstatera att här sjungs hela berättelsen. Men sagan är tydlig nog och barnen tycks inte ha några problem att hänga med. Signe Lind, Åsa Håkansson och Andreas Landin." BORDER="0"Signe Lind, Åsa Håkansson och Andreas Landin. Hunden, katten och åsnan blir utkastade ur människornas hus och beklagar sig i tur och ordning över behandlingen. Därefter kommer hönan inkacklande med en hungrig man efter sig, gaffel och kniv i högsta hugg. De fyra djuren slår sig ihop och bestämmer sig för att bli stadsmusikanter. De lyckas bra med sin sång och musik, men i staden lurar rövarna som vill ta maten och pengarna som stadsmusikanterna fått ihop. Rövarna stjäl allt från djuren, men de fyra stadsmusikanterna ger inte upp utan tar till all sin list för att skrämma rövarna. Det slutar med att alla slår sig ihop och blir vänner. Det börjar lite segt och det tar en stund innan den unga publiken rycks med, men när djuren och rövarna börjar lura på varandra för att få fatt i en korg med mat är stämningen på topp. De yngsta skrattar så mycket att de får svårt att sitta still åt de tokroliga skämten. Signe Lind och Andreas Landin." BORDER="0"Signe Lind och Andreas Landin. "Jätteroligt, men lite hemskt också", blev femåringens omdöme efteråt. Lite större barn tycker knappast att föreställningen är otäck, men däremot känns den frisk och rolig för såväl barn som vuxna. Sara Wilén gör en träffande rolig höna och Signe Lind är precis så smidig och mjuk som en katt ska vara. Lite förvirrande är det till en början att Carl Jonas Love Almqvist (gestaltad av Ola Simonsson) dyker upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang med sin enormt höga hatt. Han sover som författare på scenen till en början, blir husbonden som kastar ut djuren och försöker äta upp hönan, varefter han blir ledare för rövarbandet. Men den förvirringen verkar faktiskt vara värre för oss vuxna än för barnen, som utan problem är med på noterna. Hur fungerar det då med opera för fem- till tioåringar? Min femåring sa spontant efteråt att han tyckte de sjöng så fint, särskilt katten. Att texten emellanåt är svår att höra verkar inte ha så stor betydelse för barnen, eftersom handlingen är lätt att följa med i. Kort sagt, kan vi, femåringen och hans mamma, livligt rekommendera alla som gillar teater och musik, att göra ett besök hos Stadsmusikanterna! Helena Holmkrantz