Magnus Florin – en doldis i det litterära Sverige
Att få och ge presenter. Vad kan vara roligare och mer okomplicerat? Massor, menar Magnus Florin, vars senaste bok "Leendet" handlar om just det: att ge och få presenter och gåvor.
– Det är något jag har tänkt på länge; hur mycket gåvor och presenter av olika slag betyder för människor. Vi har ju ett pengasystem. Men jämsides med det finns ett gåvosystem, och de befinner sig i ett slags spel med varandra, säger Magnus Florin, på telefon från Paris, där han befinner sig "för att se på lite teater och insupa kulturen".
– Om ett barn ska ge julklappar till sina släktingar, så fattar ju barnet ganska snart att det gäller att väga storleken på julklapparna, att de ska bli rättvisa. Det är ingen som talar om det. Men barnet förstår att det är ett viktigt område, där det pågår ett slags socialt skådespel som gestaltar utbytet och förhållandena mellan personerna i släkten. Huvudpersonen i "Leendet" skildrar lakoniskt och precist hur han hela sitt liv skytt detta spel med gåvor och gengåvor. Han drar sig för att bjuda in folk på middag, för då känner de sig nödgade att bjuda tillbaka. Han drar sig in i det längsta för att ta emot gåvor, för då känner han sig nödgad att ge något tillbaka. Dråpslaget kommer när han läggs in på sjukhus och är tvungen – verkligen tvungen – att ta emot organ för att överleva. Han beslutar sig genast för att donera bort sitt hjärta, för att uppnå gåvobalans.
– Gåvorna blir inte bara tysta föremål, utan de blir ett slags magiska verktyg och tribut som har en viss grad av öververklighet och självständighet.
Inför arbetet med "Leendet" har han läst antropologiska avhandlingar i ämnet. Antropologer har i alla tider intresserat sig för hur olika kulturer ser på givande och mottagande av gåvor.
– Jag är intresserad av att betrakta vardagshandlingar med folklivsforskarens och antropologens blick. Att gå in i en livsmedelsbutik och handla någonting, svara i telefon eller beställa på restaurang, sådana skeenden tycker jag om att titta på med den där antropologiska blicken. I sina tidigare böcker har på ett liknande sätt dissekerat växter och deras namn, syskonrelationer och pengar. Alltid med samma strikta, precisa och ordfattiga prosa. Parallellt med sitt skrivande har han alltid arbetat med teater, först som dramaturg på Dramaten. De senaste fem åren som chef för Radioteatern.
– Det är ett väldigt socialt och konkret arbete. Man tillverkar saker, nämligen pjäser. Det är viktigt för mig. Men när jag skriver så går det oerhört långsamt, jag håller på i flera år med en bok. Och det passar mig att skriva så: kontinuerligt men lite hela tiden. Ska det bli en bra bok kan man inte forcera det.
– Samtidigt är det viktigt för mig att de inte blir för hårda, kompakta och hermetiska. Det ska kännas lätta och generösa. Lite lekfulla.
Av allt att döma har han lyckats i sitt uppsåt. Recensenterna har överträffat varandra i sina omdömen om "Leendet". "Den som inte ser skönheten i detta kan fortsätta att stirra på stentavlor" skrev Expressens Björn Wiman. DN:s Jonas Thente ville inte vara sämre och skrev att "Han är en briljant författare med ett av de mest aparta och intressanta litterära projekten i Sverige".
Men det är han van vid. Hans tidigare romaner har också de hyllats, både av kritiker och läsare. "Syskonen" från 1998 utsågs till bästa roman av P1:s lyssnarjury. Två av hans böcker, "Trädgården" och "Syskonen" har blivit Augustnominerade. Men trots det har Magnus Florin förblivit lite av en doldis i det litterära Sverige. hans namn förekommer inte så ofta.
Är det medvetet?
– Jag har tyckt att det har varit behagligt att det får ta den tid det tar. När det gäller Radioteatern kan jag gärna träda fram, men som författare har jag nog tyckt att det är skönt att arbeta lite i smyg och i skymundan. I lugn och ro, få vara i fred. (TT Spektra)
Kalle Dixelius
Magnus Florin
Född:1955
Yrke:Är till vardags chef för Radioteatern.
Har givit ut följande böcker:
"Berättelsens gång", 1989
"Tror du på denna historia?", 1992
"Trädgården", 1995
"Syskonen", 1998
"Köra och vända: Strindbergs efterlämnade papper i urval", 1999 (med Ulf Olsson)
"Cirkulation", 2001
"Leendet", 2005