Louisiana: Arnold Newman

Han verkar ha träffat dem alla. Tätt, tätt hänger bilderna av förra seklets kulturpersonligheter och statsmän - Joan Miró, Andy Warhol, Marcel Duchamp, Jackson Pollock, John F Kennedy, Woody Allen och många, många fler. Men det är inte fråga om kändisporträtt utan om bilder där personens verk och gärning också får en framträdande plats. Mannen bakom dem är Arnold Newman - banbrytare inom den moderna porträttfotografin som nu ställer ut mer än hundra bilder på Louisiana i Danmark. Newman hoppade av sina konststudier och började arbeta som porträttfotograf. Det var 30-tal och depression i USA så det gällde att försörja sig. Men han gillade inte affärsidén som gick ut på att bara framställa kunden så vacker som möjligt. Så han stack till New York och kom via bra kontakter i förbindelse med många av tidens konstnärer som han fotograferade. Och han gjorde det på sitt eget vis. Arnold Newman framför kameran.Bild: Lars Schwander Han förenade porträtt- och dokumentärfotografi till s k Environmental portrait. Det innebar att han helst fotograferade i modellens egen miljö där omgivningen belyste och kommenterade personerna som han sedan regisserade med säker blick och känsla. På så sätt skapade Newman i sina bilder ett koncentrat av den porträtterades sfär, hans arbete och värld. Han frammanade essensen i den. En av de mest kända bilderna Newman tagit är av Igor Stravinsky (1946) där han sitter vid flygeln, längst ner i vänstra hörnet. Bildytan upptas nästan helt av flygellocket och de kontrasterande ljusa väggarna bakom. En bild som i djärv beskärning knyter an både till musiken och modernismen - en elegant och precis presentation av en av vår tids största kompositörer. Men uppdragsgivaren, Harper´s Bazaar, ville inte ha den. Bilden var för mycket Newman och för lite Stravinsky, menade man. Alfred Krupp. Bild: Arnold Newman. Fast just däri ligger styrkan med Newmans fotografi. Att han i så hög grad präglar bilderna med sitt personliga formspråk. Han har ofta porträtterat bildkonstnärer och smält samman deras uttryck med sitt eget. Som i porträttet av Francis Bacon där mycket av den ångest och ensamhet återfinns som Bacon gestaltar i sitt expressiva måleri. Vinkeln upp mot taket och den nakna glödlampan förklarar Newman dock med att golvet var så skitigt och fullt av bråte att han var tvungen att rikta kameran upppåt! Marilyn Monroe. Bild: Arnold Newman. Alfried Krupp, vapenfabrikör och pamp under Hitler som undkom straff efter kriget tack vare inflytelserika vänner, framställs av Newman som ett monster. I en tung fabriksmiljö, med grönt fluorescerande ljus sitter Krupp inramad som herre i sitt eget inferno. Och med samma osvikliga intuition och tajming gör sig hans grovkorniga porträtt av Marilyn Monroe till tolk för hennes sorg och smärta. I utställningen kan man följa Newmans väg kronologiskt från början av 40-talet och fram till idag. Det är ett stycke kulturhistoria som presenteras. Och det är roligt att se att porträttfotografi, som fortfarande idag är så tyngd av konventioner, kan vara så här raffinerad och spännande. Eva Dandanelle