Livsfilosofi i antikvariat Kalebass
Nu är det en svår och utmanande konst att jumpa mellan flaken. Vad som helst kan hända. Det är omöjligt att själv ta ut en riktning. Den som jumpar över isflaken måste följa med, låta sig ledas av vattnets nyckfulla rörelser. Och - framför allt - hoppa i tid! Ungefär så går Peter Glas berättarteknik att beskriva, hans egensinniga estetik. I sin nya roman - den nionde, som bär den tilltalande titeln Antikvariat Kalebass- utnyttjar pseudonymen Peter Glas en avslappnad, litet lätt tillbakalutad berättarstil. Den låter ytterst brittisk, trots att jag misstänker att Peter Glas har andra förebilder.
Romanen ska egentligen handla om ett antikvariat beläget i lärdomsstaden Lund. Tre medelålders herrar träffas ofta därinne bland alla förföriska volymer framåt eftermiddagarna, de sitter där inneslutna av "skinnbandsputslukt och cigarrettunkendoft och bokdamm och gammal avslagen parfym". Det är berättaren, det är högstadieläraren Björn och så Martin, förstås, han som äger och driver antikvariatet. Och visst handlar det om det imaginära Antikvariat Kalebass men snart vindlar sig trådarna iväg åt de mest oväntade och överraskande håll.
Björn berättar till exempel berättelser som han hittar på för att fånga intresset i en klass där den minst sagt skoltrötte och omotiverade Forre går. Han är ett - som den äckliga eufemismen lyder - "problembarn".
Sedan blir det spridda nedslag; tankar om döden, författarens möte och samarbete med Yoko Ono, om människors svårigheter att leva tillsammans i det heliga äktenskapet, hans hustru Agnetas död i cancer för några år sedan, ett antikvariats inneboende puls, dess inre andhämtning, tonårssonens utveckling och intressen, men också om bokbranschens förändrade villkor (pseudonymen Peter Glas driver under eget namn, Örjan Gerhardsson, förlaget Bakhåll tillsammans med sin bror, pseudonymen Dekius Lack).
En egenhet med Peter Glas nya roman är att han otyglat blandar verklighet med fiktion. Plötsligt dyker den geniale före detta galleristen och konstforskaren Jean Sellem upp och får presentera en av sina typiska, drastiska och ohämmat humoristiska iakttagelser. Jean Sellem tillhör det fåtal som kan förvandla vilken vardagstrist händelse som helst till konst eller skratt - i bästa fall är de förvisso synonymer. För den oinvigde, som inte kan räknas in i lundahabituéernas smala lilla skara, finns två olika personregister - ett för verkliga gestalter, ett för de uppdiktade.
Trots det lätta anslaget finns där ett stort allvar i Antikvariat Kalebass. Det är livets grundläggande frågor som Peter Glas, både stillsamt och eftertanksamt och - tack för det! - kliniskt rent från alla pretentiösa anspråk, berör med varsam hand. Vad lever vi för? Vad ska vi använda den korta tid som givits oss av medvetande här på jorden? Vilken roll spelar kärleken i våra liv? Hur ser egentligen lyckan ut? Peter Glas predikar sannerligen inte. Inga brösttoner, inga tvärsäkra påståenden. Han resonerar, tänker till ännu en gång, vrider och vänder i all ödmjukhet på livets både besvärliga och dramatiskt enkla frågor. Antikvariat Kalebassär, kort uttryckt, en ovanligt sympatisk bok.
