Lisa Nilsson

Små rum

Nyheter • Publicerad 13 maj 2002

Diesel/Sony Det tar en stund att vänja öronen vid Lisa Nilssons nya, en platta hon förklarat ligger närmare henne själv än någon tidigare. Man får lämna rocköronen vid dörren, och upptäcker snart att även de mjukare soulöronen sitter illa. De ulliga visöronen sitter bättre. "Små rum" är en soft, småjazzig platta, varsamt prydd med munspel, vispar, ståbas och vemodigt piano. Vi befinner oss i ett Svante Thuressonskt eller Jan Johanssonskt 60-tal, inte långt från Bo Kaspers tidiga jaktmarker men utan Kaspers glimt i ögonen. Lisa låter Monica Zetterlundsk medan hon sjunger visor som till stor del snickrats ihop av sambon Henrik Janson och henne själv. Av Mauro Scocco hörs inte en halvnot. Lisa är tillfreds med livet, som gett henne vad hon pekat på. Hon har en kärleksfull man och årstiderna växlar vackert. Det är väldigt mjukmysigt alltihop, men röjer inga spännande underströmmar eller passioner. Visgreppet är dock modigt. Inte minst för att det kräver en helt ny publik. Såvida inte de gamla "Himlen runt hörnet"-fansen plötsligt finner att de gått och blivit lite gråtmilda.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons