Lekfull thriller inspirerad av Tarantino

Demonernas port, med premiär 23 mars, lovar att bli en speciell föreställning. Grunden är en novell av Ryunosuke Akutagawa, men även den film som Akira Kurosawa gjorde av den, Rashomon.

I grundstoryn luras en samurai och hans hustru in i ett bakhåll av en ond landsvägsrövare. Vad som därefter händer – och som inbegriper både mord och våldtäkt – är en fråga om vem man frågar. I Demonernas port berättas storyn därför i fyra olika, innehålls- och stilmässigt vitt skilda versioner, berättade av fyra centralfigurer med var sin synvinkel.

Eftersom stycket nu utspelas i svenskt 70-tal handlar det nu om uppgörelser i gangstermiljö och stora polisonger. Först berättar gangstern Sonny (Niklas Engdahl) sin Tarantino-inspirerade actionversion, komplett med fäktscener och allt. Därefter berättar gangsterbossens fru Grace (Regina Lund) sin variant som symbolisk bekännelseteater. Så ger bossen "Nr 1" (Clas-Göran Söllgård) en epirealistisk bekännelsevariant, spetsad inte minst av det faktum att berättaren är död. Därpå bryter regissörerna Reich och Szyber av med en fars, med ännu en ny bild av "våldtäkten" och "mordet".

– Precis som i vittnespsykologi och rättsförhandlingar så är det svårt att veta vad som är sant och inte, säger Bogdan Szyber.

– Jag tror inte att tillfredsställelsen för åskådaren ligger i att få veta vem som ljög och vem som talade sanning, inflikar Carina Reich.

Tillfredsställelsen är i stället teaterupplevelsen, som Szyber & Reich kryddat med sin egen, lekfulla stil och sin läggning för starkt visuella föreställningar. Under 25 år har duon jobbat ihop om föreställningar på så väl Operan som Dramaten i Stockholm, gjort egna turnéer i bland annat England och Frankrike och konstutställningar på bland annat Wanås slott.

– Vi föll för det här projektet för att vår förtjusning just nu är att leka med teaterformer, om det så är dans eller mim eller slapstick, berättar Carina Reich.

– Glädjen i den teaterleken hoppas vi ska genomsyra verket i sin helhet.

Demonernas port kallar de två regissörerna nöjt för "riktig skådespelarteater", där aktörerna verkligen kan ta ut svängarna.

Det är inte bara första gången Szyber & Reich gör en föreställning i Malmö, utan även första gången de gör något som inte är dans eller performance eller bildkonst utan riktig "teaterteater".

– Teaterchefen Anders Lerner lockade hit oss genom att ge oss fria händer att sätta upp en föreställning utifrån vad vi är, berättar Bogdan Szyber, som uppenbarligen fick ett erbjudande han inte kunde motstå.

– Vi har verkligen fått blodad tand för teater, säger han. – Och det slår mig att vilken sorts föreställning man än gör måste man tänka musikaliskt, man måste ha riktning och man måste ha ett fokus. Demoneras port ska kännas som en långfilm. Den har sin "kurva" som den följer under de 90 minuter den utspelas.

Den scenkonst som Szyber & Reich representerar är inte högtravande, utan infallsrik och underhållande. De kan ta avstamp i en plats, ett förfluget minne eller en enstaka mening i någon text. Iscensättningen skapar de tillsammans, samtidigt som de också designar scenografi och kostymer.

– I Sverige är naturalismen förhärskande inom teatern. Ibsen, Strindberg, Norén... det är så man har blivit undervisad att "teater" ser ut, menar Bogdan Szyber. Man skulle kunna tro att modernismen aldrig inträffat.

– Det kan visst vara nog så njutningsfyllt när det fungerar, tycker han. Men det är skönt att det finns andra former av teater!

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se