Kvinnor tecknade ur det undermedvetna
Olivia Mariette Borg flyttade från Trelleborg 2006, för att plugga till fotograf. Och som fotograf jobbar hon också nu i sin nya hemstad Stockholm. Hon har tidigare exempelvis varit bildredaktör på Sveriges radio.
– Många undrar hur man kan jobba med foto på radion, säger Olivia och suckar lite. Men de gör mycket pressmaterial, exempelvis, och tar bilder till webben.
Hennes fotokonst har utvecklats efter hand, från den första tidens raka, journalistiskt dokumenterande stil i svartvitt till bilder som är mer tillåtande och varierade i sitt uttryck. Men när hon blev tillfrågad om hon ville ställa ut på Garvaregården i sin gamla hemstad – en chans hon är jätteglad för – så valde hon inte det säkra före det osäkra. Hon valde att visa sitt andra, och nyare spår som illustratör.
– Jag fick göra vad jag ville, för första gången, säger hon förtjust. Och det här kändes mest intressant för mig själv.
Teckningarna på utställningen, gjorda i tusch och färglagda med akvarell, har vuxit fram ur Olivias skissblock. Där ett skissande av närmast telefonklottrande natur fött fram hundratals damer.
– När jag plåtar tänker jag väldigt medvetet på vad jag gör. Men när jag målar och tecknar är det avslappning, berättar Olivia. Och när jag inte tänker, då kommer de här ganska lättklädda kvinnorna fram.
– Nu har jag för första gången tecknat dem medvetet, och valt ut dem som tagit sig igenom "bruset." Som sticker ut på något sätt, förklarar Olivia.
Tjejerna har tagit form under känslor av både avund och förakt, ibland ren ilska. Men de förkroppsligar inte medvetet de känslorna, och inte heller kan de kopplas till några verkliga personer.
Det är något med nakenheten. Men riktigt vad det är, det vet inte ens tecknaren själv.
– Jag har lite svårt för nakenhet, bekänner hon. Inte så mycket min egen som andras. Och det gäller såväl fysisk som social nakenhet. Du vet, när någon exempelvis börjar berätta djupt personliga saker bara fem minuter efter att man träffat dem.
– Jag tror att jag fått utlopp för det när jag tecknat. Att jag på något sätt bearbetar mina känslor.
Den lite udda titeln, "Kvinnorna och/eller jag", skulle man kunna tolka som ett identifierande med, eller avståndstagande från medsystrar och deras känslor. Men man ska inte lägga för stor vikt vid titeln, enligt Olivia. Inte heller är nakenheten någon könspolitisk "statement" om exempelvis exploateringen av kvinnokroppen.
– Det här är väldigt opolitiskt, säger Olivia. Jag hoppas att det ska vara kul att titta på.
Även om hon vill låta det vara öppet för betraktarens fria associationer vad bilderna "betyder", så har hon i tysthet formulerat en förklaring för sig själv. Så långt hon nu kan.
– Det kommer kanske från min bakgrund som bildberättare, funderar hon. Man kan inte bara hänga upp något på väggen utan att veta vad det är.
