Annons
Nyheter

Kultur och politik - en kraft tillsammans

Nyheter • Publicerad 13 december 2005
Teckning: Emma Harrysson
Teckning: Emma HarryssonFoto: 

@02 Anfang 4 rader:Frågan om kulturens roll i förhållande till politik och maktutövning är högaktuell efter Harold Pinters Nobelföreläsning i onsdags kväll. Nu säger säkert många av er att det där är väl självklart. Att en av kulturens viktigaste uppgifter är att spegla samhällsbilden och kritisera och ge alternativ. För oss som bor i en demokrati med stor yttrande- och konstnärlig frihet är det självklart.

Fast det har hänt att censuren slagit till även i Sverige. Eller åtminstone har krafter varit i rörelse för att försöka censurera kulturyttringar.

Annons

Som exempel kan nämnas Dror Feilers och Gunilla Sköld Feilers verk Snövit och sanningens vansinne som fick Israels ambassadör att gå i taket och kräva att installationen skulle bort. När Lars Hillesberg fick inkomstgaranti från konstnärsnämnden kritiserades det stark med motiveringen att Hillersberg var antisemit. Elisabeth Olson Wallins fotoutställning Ecce Homo utsattes också för censurförsök och Malmö- och Lundförläggaren, författaren och konstnären Bo Cavefors drabbades när hans bild av en erigerad penis stoppades på en utställning i Norrland. Senare visades bilden på Ystads konstmuseum.

I de sistnämnda fallen handlar det, åtminstone på ytan, om anklagelser för blasfemi och sexuell anstötlighet men det är ju också speglingar av ett samhälle som i sin tur har en politisk styrning.

Harold Pinter är dramatiker och inom teaterns värld har det alltid varit tydligt och klart att det finns kopplingar mellan scenkonsten och politiken. Redan de gamla grekerna insåg kraften i teateruppsättningar och vad är till exempel Lysistrate om inte politisk teater?

Den politiska teatern som renodlad form är också vanlig och där är budskapen klart uttalade och samhällskritiken rå och naken.

Även inom filmkonsten finns det många goda exempel på starkt politiserade filmer. På Göteborgs Filmfestival, i januari i år, såg jag till exempel Wim Wenders Land of Plenty, som skildrar hur en kvinna återvänder till USA och upplever hur samhället förändrats, och den märkliga filmen Songs Remain the Same av bosniern och Sarajevobon Haris Prolic som genom en över hundra år gammal mans samlande av gamla sånger skildrar de många krigens konsekvenser.

Och på Båstads filmfestival skakade Sembene Ousmanes film Mooladé – Fristaden om ordentligt. Den handlar om könsstympning som maktmedel. I Båstad dominerade förstås också intrycken från Nahid Perssons film Prostitution bakom slöjan.

Ser man saken så här hårt vinklat då förfaller det mesta av kulturyttringar vara politiserade. Så är det förstås inte. Särskilt inom bildkonsten finns det mycket som får anses som ickepolitiskt även om även där också finns en hel del uttalat politisk konst.

Och det knorras i en del amerikansk media över Harold Pinters tal – CNN sände det överhuvudtaget inte – och det visar bara på den kraft som en kulturyttring med ett politiskt innehåll har.

Jag tror, och hoppas, att vi får se betydligt mer av det framöver.

Robert Dahlströmskriver kulturkrönika varje lördag.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons