Konstrunda med många ansikten

Navet är samlingsutställningen i Bröddarp, mellan Arrie och Västra Ingelstad. Sammanlagt 33 konstnärer samsas i år i sydvästra Skånes motsvarighet till ÖSKG i sydöst. Trots det förhållandevis lilla antalet utställare är variationen stor och kvalitén överlag hög, mycket beroende på det jurybedömda urvalet av medlemmar. Fem konstnärer besökte vi på vår runda. Två konstnärer är nya för året i KSV. Det är Monica Andersson och Frieda Maria Kaij, med varsin utställningslokal i Arrie. Monica Andersson visar stramt hållna målningar, med kantiga former. Mestadels utförda med palettkniv. Hennes huvudfärger är blå och gula toner. Bilderna berör delvis bibliska teman och har titlar som "Jeriko" och "Lustgård". Kungens lilla piga, av Monica Andersson." BORDER="0"Kungens lilla piga, av Monica Andersson. Hennes lustgårdar är ingalunda några frodiga paradis, utan lite spretiga formkompositioner, med tomrum, som betraktaren själv får fylla i. Utställningen skulle som helhet lätt kunnat glida över och bli alltför fyrkantig. Men nu är Monica Andersson en ganska lekfull bildskapare, som emellanåt lägger in oväntat mjuka element. I "Klagorop" och "Kungens lilla piga" möter t ex vi en liten rund, babyliknande figur. En annan serie bilder handlar om skapelsen, från gasmoln till runt klot. Konsert. En målning av Frieda Maria Kaij." BORDER="0"Konsert. En målning av Frieda Maria Kaij. Frieda Maria Kaij är konstpedagog och har i många år arbetat med barn, därför för hennes bilder, inte helt överraskande, tankarna till barnboksillustrationer. Hon har en intressant teknisk utgångspunkt. Hon utgår nämligen helt och hållet från tre grundfärger; gult, rött och blått. Utifrån dessa tre blandar hon och ger. Det medför förstås en mättad ton i bilderna. Kraftfulla färger och fantasifulla motiv, där barn och djur spelar stor roll. Att hennes stora förebild är Marc Chagall syns tydligt. Gladlynt och med barnasinne, men bilderna slår ibland över och blir lite för gulliga för mig. Den gyllene tiltan II, av Rolf Engfelt." BORDER="0"Den gyllene tiltan II, av Rolf Engfelt. I Arrie ställer också Rolf Engfelt ut sina målningar. Han har, till skillnad från de båda tidigare nämnda, funnits med i KSV sedan starten. På årets utställning visar han målningar i både olja och akvarell. Han skildrar landskapet på ett ganska abstrakt sätt, fokuserar på speglingar, reflektioner och skuggbildningar. Det är mönsterkompositioner som får olika människor att se de mest skilda saker i bilderna. Vågor, nyplöjda åkrar, bergssidor, det är upp till fantasin att ge bilden ett innehåll. Färgvalet är kontrastrikt, blekt gult möter mörka, nära nog svarta toner i flera av bilderna. Det finns en harmoni i bilderna, som gör dem både starka och vackra. Sömn, en målning av Henrik Ullebo." BORDER="0"Sömn, en målning av Henrik Ullebo. Henrik Ullebo har röjt sitt lilla garage i Svedala för att ge plats för sina porträtt och modellstudier. Han visar här uteslutande blåtonade bilder, mestadels målningar, men också ett litet antal collage. Modellbilderna är lite valhänta och saknar i flera fall det där extra som behövs för att skapa intresse. Styrkan ligger i stället i porträtten. Här utgår han ofta från filmbilder eller gamla foton, men en del bygger på ren fantasi. Han skalar bort detaljerna för att få fram det uttryck han känner härskar i bilden. I mitt tycke skulle han kunna skala bort ännu lite mer av detaljer för att få kraftfullare resultat. Alexius Hubers stålskulpturer visas i Ljunghusen." BORDER="0"Alexius Hubers stålskulpturer visas i Ljunghusen.En stålskulptur av Alexius Huber." BORDER="0"En stålskulptur av Alexius Huber. Sista besöket gör vi hos Alexius Huber i Ljunghusen, för många en välkänd konceptkonstnär med stål och plexiglas som sina huvudinstrument. Hans reliefer och skulpturer kretsar hela tiden kring temat ljus och ljusets reflektion. Han slipar stålet och får plana ytor att verka tredimensionella, låter ljuset brytas i plexiglasets skikt, leker med våra sinnen, lurar oss ofta och överraskar ibland. Stramt och estetiskt renodlat är det alltid. Och betraktaren kan inte låta bli att förundras över alla dessa färger som konstnären lyckas locka fram ur ett till synes monokromt material. Helena Holmkrantz