Konstfull krock med rocken
Sensational Fix? Ja, bara det faktum att ett rockband ockuperar Malmö konsthall hela sommaren är sensationellt.
Att presentationen dessutom är så matig att en rockvän kan gå i timmar och dregla över gitarrer, affischer och omslag, och samtidigt få sig en dos hjärnvindlingssvirrande avantgardekonst, det är en milstolpe i sig. Och inget stolpskott, om ni förstår. Trots att man måste läsa en fet katalog för att få något sammanhang, och att många inslag är helt obegripliga. Men obegripliga på rätt sätt, liksom.
Det som serveras på utställningen med det provokativt knarkiga namnet "Sensational Fix" (fast ska man provocera någon på allvar nuförtiden får man bekänna böjelser för kannibalism, nazism eller helst båda två) är inget mindre än att ett rockband med lite högre ambitioner än att spela treminuters poplåtar och sedan kasta sig i en limousine sätts in i ett större sammanhang. Plötsligt syns det att rocken inte är begränsad till toner och ackord, utan är en samhällsgenomsyrande populärkulturell... ja, jag tvekar inte att säga konstform.
Eller, tvekar gör jag, men bara för att få ordkonstellationer är mer o-rock'n'roll än "konstform". Det skulle vara "Bert Karlsson", då.
Navet är förstås New York-kvartettens skräpiga, ofta experimentella rockmusik – som vi kunde konstatera som såg bandet när de helt surrealistiskt dök upp på Kulturbron i Ystad 2002. Men det är så långt från en biografisk artistpresentation man kan tänka sig. Visst, här finns skivomslag och gitarreliker, och vill man röra vid Thurston Moores (eller möjligen Lee Ranaldos) förstärkare och mumla en tyst ramsa så går det bra. Men i övrigt är det ett sammelsurium av impulser och influenser där musiken faktiskt tar baksätet.
Insikten är att ett rockband som inte tänker visuellt är dödsdömt. Jobbar man däremot konsekvent med det – kanske i nära samarbete med konstnärer, som Velvet Underground med Andy Warhol eller Pink Floyd med Storm Thorgerson och Gerald Scarfe – kan man addera en dimension där det audiella och det visuella inte bara gifter sig utan också reser på smekmånad, skaffar ungar och börjar gräla hjärtligt om vem som klämmer tandkrämstuben fel.
Se "Sensational Fix" – om inte annat så för att få trampa över ett golv belagt med gamla vinylskivor. Hur det känns? Aah... precis som festerna på 70-talet.