Kom tillbaka Bror Tommy Brogström

Enskilda prestationer och detaljer är bra, i några fall utomordentliga. Men helheten är ängslig, spretig och slarvigt sammanfogad.

Och teaterchefen själv, Bror Tommy Borgström nöjer sig i år med att spela en av de minsta rollerna. Det är ett stort misstag. Det är förstås han som har den stora attraktionskraften och det är han vi vill se. Det är ju Bror Tommy Borgström som i mångt och mycket är sommarteatern på Marsvinsholm.

Efter dundersuccén med Molières Den girige förra året och den nästan lika hyllade uppsättningen av Holbergs Jeppe på berget 2003 var förstås förväntningarna skyhöga inför årets upplaga av sommarteater i Marsvinsholms slottspark.

I har man valt Nikolaj Gogols komedi Revisorn och det är i och för sig ett gott val. Men föreställningen lyfter aldrig, texten känns allt för tunn och ostrukturerad och utan Bror Tommy Borgström som det komiska navet blir det inte mycket kvar.

Revisorns handling öppnar annars för många spännande möjligheter, inte minst att applicera den på vår egen tid. Borgmästaren och den övriga ledningen för en liten stad får veta att det ska komma en statlig revisor och inspektera affärerna. Men han ska inte göra ett officiellt besök utan vara inkognito. Det är själva kärnan i pjäsen.

En dagdrivare och lätting har tagit in på värdshuset och blir utpekad som revisorn och borgmästaren och hans anhang gör allt för att försöka blidka honom. Stadens ledning är nämligen genomkorrumperad och affärerna i fullständig oordning. Dagdrivaren, lättingen och ganska snart också bedragaren klår hela stadens ledning på massor av pengar och lever några dagar i sus och dus.

Men dessvärre kan inte Ystads Stående Teatersällskap bestämma sig för när pjäsen utspelar sig. Klädsel och en del av scenografin och rekvisitan är någonstans kring sekelskiftet men många detaljer är från vår tid. Det talas lite vagt om kommun istället för stad och dialekten är den grövsta tänkbara skånskan. Det hade varit bättre om man haft modet att helt lämna de historiska rötterna och placerat Revisorn i vår tid, i en skånsk kommun nära oss. Det hade varit modigt och friskt och hade kunnat ge en betydligt större spänst åt skämten i föreställningen.

Dessutom är texten pladdrig och omständlig och alldeles för förutsägbar och det skriks och vrålas mest hela tiden utan särskilt mycket nyanser. Den skånska dialekten i sig är verkningsfull i komedier som drar sig mot buskis - som Revisorn gör - men då ska det vara konsekvent genomfört och trovärdigt.

Men det ska också sägas att det här är egentligen varken en dålig pjäs eller en dålig föreställning. Många enskilda prestationer är utomordentliga - Carl Magnus Dellow i huvudrollen som borgmästaren kämpar, sliter och drar i texten, kastar sig badkar, rullar runt på golvet, stampar och ryter och domderar och är stundtals helt lysande. Likaså Anna-Lena Hemström i rollen som borgmästarens fru - en stor begåvning som lätt plockar skratt med sin fräcka och frodiga framtoning. Och det lilla vi få se av Bror Tommy Borgström är bra.

Scenografi, dekor, kostym och masker är också spännande och genomförd med stor känsla även om vissa detaljer stör - hade man verkligen tandborstar av plast i slutet av 1800-talet och var verkligen den tidens horor klädda som i en porrfilm år 2005? Eller det är kanske inte slutet av 1800-talet? Men varför har då borgmästarens fru och dotter typiska sekelskifteskläder?

Förra året imponerade Johan Huldt stort med sin strama och effektiva regi av Den girige. Hans uppenbarligen hårda nypor gjorde underverk och vi slapp det värsta överspelet. I år verkar han ha tappat greppet. Det inte bara närmar sig buskis, det är stundtals buskis av det där gapiga och flabbiga, överspelade slaget.

Men det stora misstaget i år är att inte Bror Tommy Bogström anför sin teatertrupp i någon av de ledande och dominerande rollerna. Jag kan mycket väl tänka mig honom som revisorn själv, särskilt om pjäsen varit förlagt till vår tid.

Nu gör han en mystisk och oansenlig polsk läkare - en roll nästan helt utan repliker " och rollen som den falska revisorns betjänt Ossip. Bror Tommy Borgström gör Ossip så bra man kan begära men rollen är för liten och för tunn och färglös för att han ska kunna göra något av den.

De senare åren har det varit väldigt tydligt att stora delar av publiken kommer för att se Bror Tommy Borgström göra roller som underdog och lite misslyckad människa som ändå har ett stort hjärta och växer och reder upp diverse situationer. Den lilla människans storhet. Och det märktes tydligt på premiären i lördags att många velat se betydligt mer av honom. Flera gånger i början av föreställningen gick det sus av förväntan när Bror Tommy Borgström gjorde entré men sedan hände ingenting.

Vid ett enda tillfälle ramlar den berusade betjänten Ossip av stolen och då jublade publiken. Det var vad vi fick och det räcker inte för att lyfta Revisorn ens till i närheten av den nivå som vi faktiskt vant oss vid - inte minst tack vare Jeppe och Den girige " ute på Marsvinsholm. Hyfsad underhållning. Inte mer. Kom tillbaka Borgström!

Robert Dahlström

Revisorn

Av: Nikolaj Gogol

Översättning och bearbetning: Lars-Christer Karlsson och Johan Huldt

Regi: Johan Huldt

Scenografi och teckningar: Richard Andersson

Kostym, mask och dockor: Evalena Jönsson Lunde

Musikarrangemang: Bengt "Mulle" Holmqvist

I rollerna: Carl Magnus Dellow, Anna-Lena Hemström, Martin Halland, Bror Tommy Borgström, Peter Sundberg, Rolf "Mysak" Engdahl, Helena Thornqvist, August Lindmark, Dennis Klang och Stina Wahlgren.

Ystads Stående Teatersällskap, Marsvinsholms slottspark

Premiär 2 juli.

Spelas onsdag-söndag t o m 21 augusti.