Annons
Nyheter

Kolonisera inte Österlen

Nyheter • Publicerad 23 juli 2007

Det hör ju till seden bland urbefolkningen på Österlen att den som har bråttom eller på annat sätt känner sig framfusig kör ända fram till dörren, trots att det finns parkeringsplats.

Så när grannen Bengts silvriga Saab 9000 rullade in på gårdsplanen till mina föräldrars hus utanför Smedstorp förstod jag att något var på väg att hända. I dag två månader senare har den än så länge bara eventuella gruvexploateringen på Österlen kommit så långt att statens bergmästare Jan-Olov Hedman varit på rundtur i buss bland fornminnen och sten på de bördiga åkrarna där brytningen av alunskiffer kan tänkas ske. Kommunpolitiker, lokala aktivister och de flesta som på något sätt känner sig hemma mellan Gärsnäs och Borrby vill inte ha några gruvor.

Annons

Så trots att det är med jobbet och inte privat kan jag knappast vara objektiv när jag står med bergmästaren vid ett hotat sädesfält i Östra Herrestad. Det kvittar om risken för att Söndergaard på Gärsnäs slott ska få tillstånd att utvinna alunskiffer på Österlen är mindre än en procent. Här galopperade vi ju, precis här! Naivt ovetande om både alunskiffer och vems gröda som förstördes under ponnyhovarna.

Vad händer om hela min barndomstrygga platta horisont ska penetreras av 40 meter långa borrar? Vart ska jag då ta vägen när jag vill bort från avgaserna till öppna landskap? Det är rimligtvis fler som tänker så – alla tycker vi oss äga horisonten. Tack vare den tar Bengt ut sin silvriga Saab en söndag för att mobilisera styrkor och fylla i protestlistor. Tack vare den lämnar 450 personer sina stugor en onsdagskväll för att gå på möte med bergmästaren.

Och även om urbefolkningens horisont ter sig värdefull för utomstående är det ingen lätt match att vinna mot österleningarna. För ur ett historiskt perspektiv är Österlen väldigt lyckligt lottat: Den lokala gruvgerillan är nämligen inga maktlösa aktivister. Storbönder, grevar, nunnor, välutbildat folk, lokala politiker. Många av dem tillräckligt rika för att kunna sätta käppar i hjulet för ockupanterna. Ingen vet riktigt vad en brytning av alunskiffer skulle medföra av transporter, maskiner, oväsen och annat som kan tänkas sabba vår bild av det rena vackra Österlen. Och risken verkar enligt Hedman inte särskilt stor.

Men engagemanget som de eventuella mineralfyndigheterna väcker är både rörande och skrämmande. Inget är så sammansvetsande som en gemensam fiende. Inför ett yttre hot tvingas vi se vad vi har. Och vi tvingas hålla ihop och för en stund glömma andra inbördes tvister.

Urbefolkningens stolthet när de visar sin inrutade åkermark för bergmästaren går inte att dölja. De sätter bestämt ner foten men vädjar samtidigt ängsligt om att skonas. Den possessiva bondmentaliteten har gått i arv: Det här är vår natur och den ska inte koloniseras. Annat än av turister då – vi vet ju numera att vi måste anpassa och dela med oss av det vackra för att överleva. I ett historiskt perspektiv är jag glad över att vi har lärt oss det där. Och att det är en tossig gruvexploatering vi har bildat en regional front mot och inte något annat, mycket mindre politiskt korrekt.

Julia Svensson skriver krönika varje måndag i Allehanda.

Läs också bloggen: www.juliasvensson.blogspot.com. Eller kommentera: frk_julie hotmail.com.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons