Kent

RCA/BMG "Sagor för barn som är vuxna nu", en fras från softdiscolåten "Pärlor", får mig att tänka på 20-åringarna som skakade sina svartfärgade luggar till "Blåjeans" för sju somrar sedan. Kent, den svenska indiepopgenerationens fixpunkt, passerar 30-strecket och har inte längre samma behov av att slå till hårt, säga allt på en gång och sedan skjuta sig ut. Kanske blir en del besvikna - men knappast de "gamla" fansen, vilkas behov också förändrats. Tvärtemot vad titeln antyder så är denna bandets femte platta deras minst aggressiva. Vapen och ammunition för ett gäng defensiva pacifister, som här utforskar ett mer behärskat tonläge, utan bullrande trummor och energigivande gitarrer. Det låter helt enkelt mindre patent-Kent. Vad har vi istället? Ja, mer luft, en rikare palett av stämningar, en återhållsam elegans. Mindre vildhjärna och eld, mer mognad och is i magen. Därmed inte sagt att man saknar den innerlighet och det vemod som är så viktiga beståndsdelar för bandet. Live kommer framför allt den mjukt gungande "Sundance Kid" och singelhiten "Dom andra" att ruska om, medan hälften av plattans låtar, som bleka Titiyo-duetten "Duett" och kusliga stilövningen "Hur jag fick dig att älska mig", nog mår bäst av att stanna i studion. Ändå är det så bra, så förbaskat bra i sina stunder. Om ett halvår kommer "Vapen & ammunition" antagligen att låta mer laddad.