Kärleksfulla sagostämningar

Vårens andra konsert i sällskapet Pro Musikas regi lockade många hängivna konsertbesökare till Valfisken i söndags, när det gavs tillfälle att lyssna på denna rätt ovanliga konstellation.

Tre välkända kammarmusiker från Stockholm bjöd då på ett mångskiftande program. Namnet Igor Stravinskij förknippar man knappast med kammarmusik. Men strax efter första världskriget var det svårt att få ihop musiker till stora orkestrar. Därför valde han att komponera ett musikdramatiskt stycke för en liten besättning och tillsammans med ett antal musiker, dansare och en berättare gav han sig 1918 ut på turné med Historien om en soldat.

Stycket har prägeln av en moralitet och lär ha framförts enligt medeltida manér från en flakvagn.

Senare arrangerade Stra-vinskij om verket för en pianotrio. Den deserterande soldaten vandrar omkring och en fiol får här symbolisera hans själ. Han möter så Djävulen, som försöker byta till sig soldatens fiol mot en gammal bok, som ska ge soldaten nyckeln till framgång men inte hur han ska vinna kärlek.

Under sin fortsatta resa kommer han till ett land, där kungens dotter ligger sjuk, och den som lyckas få henne frisk, ska få både henne och hela kungariket. Ingen lyckas med detta utom soldaten som med en ragtime på sin fiol blir den som får prinsessan frisk. Tillsammans med henne lyckas han överlista djävulen och denna miniversion får så ett lyckligt slut.

Med den bakgrundsberättelsen var det lätt att ta till sig denna djupt originella musik. Allt detta utmålades synnerligen expressivt och med kammarmusikalisk nerv.

Att sedan få avnjuta en pianotrio med samma instrument men av Mozart blev som att komma till en annan planet.

Här råder andra musikaliska lagar och allt vilar i formfulländad balans. Det blev som "un mariage a trois", kärleksfullt återgivet med ett uttrycksfullt samförstånd. Kegelstatt-trion lär ha tillkommit under ett parti kägelspel i glada vänners lag.

Mitt i denna underhållande musik väver Mozart in stråk av vemod och melankoli, vilket gör musiken så omedelbart gripande. Det måste vara en väsentlig del av den så kallade Mozart-effekten.

Mera sagostämningar fick vi genom Robert Schumanns Märchenerzählungen från 1853, då han tidvis var inlagd på mentalsjukhus. Under den sista delen av sitt liv skrev han trots sjukdomen frenetiskt nya kompositioner, varav många uppvisar bisarra drag blandade med undersköna inslag. Trion tolkade dessa stämningar med ett inkännande uttryck.

I avslutningsverket, Kontraster av Bela Bartok från 1938, fick Nils- Erik Sparf stämma om sin fiol till djävulens intervall, den förminskade kvinten, för att rätt gestalta komponistens folkmusikinspirerade verk. I den första satsen, Soldat-dans, illustrerades fantasifullt hur den unge rekryten står och huttrar ute på Pustan och dansar för att hålla sig varm. Både klarinetten och fiolen verkar löpa amok i sina respektive kadenser, ofattbart svåra att exekvera. Det var en gång jazzklarinettisten Benny Goodman som fick äran att uruppföra denna musik tillsammans med Josef Zigety och tonsättaren själv vid pianot.

Som extranummer fick vi höra en eldig tango från Buenos Aries.

Ingvar Wickander