Kalaskavalkad för Mikael Wiehe

Vilken kalaskavalkad: Timbuktu, Thåström, Lasse Winnerbäck, Lisa Ekdahl... om du så hade klätt mig i orange overall och utsatt mig för imperialistiskt förtryck på Guantanamo så hade jag inte kunnat namnge den gemensamma nämnaren.

Denne sitter dock lugnt lutad i en fåtölj vid sidan av scenen, och njuter sitt otium. Vid 60 år fyllda har Mikael Wiehe blivit inte bara Malmös utan hela Sveriges proggikon, och något är det som lockar nya skaror – även om de unga längst fram skriker som mest upphetsat åt gäster som Joakim Thåström eller Backyard Babies guitarslinger Dregen.

Torsdagskvällens festival i Malmöfestivalen bjöd på både trogna men småtråkiga tolkningar av låtar Wiehe skrivit eller översatt, på teatrala övertramp och på fräcka låtkidnappningar så helgjutna att upphovsmannen får se upp.

Under två timmar kompar ett säkert band – med bland andra Bernt Andersson från Nynningen på dragspel och munspel – alla gäster som inte väljer det avskalade formatet. Som Joakim Thåström som samlat och sakligt gör en låt han öppnat en hel turné med: Keops pyramid.

Annars tillhör de roliga inslagen Stefan Sundströms version av Hoolas Jakten på Dalai Lama, Woody Guthries Det här är ditt land som strålar av spelglädje i Timbuktus version, framförd med Magnus Tingsek och slagverkaren Måns Block. Och Dregen är kvällens gubben i lådan, när han hjälper Lasse Winnerbäck att göra rå rock'n'roll av Vem kan man lita på.

Ojämnt är det förstås. Lisa Ekdahl berättar att hennes bidrag talade man inte om hemma hos morfar, som var båtbyggare: Titanic, givetvis. Och kanske är det minnet som ger hennes version slagsida av affekt.

Mest slående är nog att Wiehes låtar lånar sig åt en rad olika röster, utan att kännas som typiska produkter från låtskrivarverkstaden på Rådmansvången.

Mikael Wiehe själv har förstås sitt livs högtidsstund. När han får ta över micken på slutet – därmed, lustigt nog, instämmande i hyllningskören till sig själv – medger han att det svåraste varit att hålla tyst i 90 minuter.

Den som undrar om denne låtskrivare verkligen har någon relevans numera får svaret med Dylan-översättningen Ni som tjänar på krig ("skriven när Dylan var ung och förbannad och det passar mig precis"). Bistert sjunger Wiehe en enkel men ödesmättad sång som träffar rakt i magen.

Imponerande. Grattis på födelsedagen, vetja.

Lars Thulin

0410-545 20

lars.thulin@allehandasyd.se