Kajsa Grytt
"Hej min vän, jag är tillbaks igen - känner du igen mig?" sjunger Kajsa Grytt och det är klart att jag känner igen ex-strultanten med den beslöjade rösten. Hennes första platta på nio år känns lite som ett brev från en borttappad vän, och man ler åt minnen, suckar en del över att man tappat kontakten utan att riktigt ha menat det, men gläds ändå. Här tassar Kajsa runt i ett gränsland mellan visa och country, tillsammans med Bob Hunds producent och trummis, långt ifrån de skramliga gitarrmarkerna på "Revolution". Den drömska "Jag är en av dem" är full av behag och mys-bossan "Farlig liten jävul" är ypperlig, även om dess vemodiga ödslighet ekar av mekanisk loopkänsla. Och Kajsa sjunger den bättre än vad hon egentligen gör. Den mekaniska, programmerade känslan i bakgrunderna tittar fram lite för ofta, men för det mesta är sångerna enkla, luftiga och atmosfärrika och lyfter fram rösten. Som är mjukläppat nära, bara runt hörnet från din hörselmynning, smeksam men allvarsam och emellanåt sorgsen. Och du vet att hon biter till när som helst.