Julens efterdyningar spänner runt midjan

Magens ph-värde är surt, byxorna spänner mer än vanligt i midjan och en viss tröghet i tankeverksamheten är tydlig. Allt är sviter efter den gångna julens firande och min längtan efter kokt fisk och ris är stor.

Trots allt har jag medvetet tagit det lugnt i juldagarna, inte ätit julmat alla dagar och försökt låta bli godisskålen till filmerna på teve. Men man är ju bara människa och det finns anledning att citera Nils Ferlins ord: "Man lever och tär/på den kropp som man bär/och det är ingenting särskilt med det". Man ska egentligen aldrig gnälla över hur man mår när det är självförvållat. Men vi koketterar gärna med hur dästa vi är efter julhelgen, det är ett mått på hur bra vi har det och att vi unnat oss livets goda.

Tyvärr är jag inte riktigt nöjd med mitt julbord som serverades på annandagen. Jag känner mig lite lurad av dels krögaren Erik Lallerstedt, dels en stor skinkproducent. Om vi börjar med skinkan så såg den jättefin ut i butiken, precis så där rund och välformad som jag tycker en julskinka ska vara – inte lång och slankig som en korv utan en riktig bulle. Den hade också lagom vikt drygt två kilo.

Men när jag tog bort plasten upptäckte jag att den bara var fin på ovansidan. Undertill var den full av håligheter och det vet jag av erfarenhet inte blir bra när man tillagat den. Mycket riktigt så var det lögn att skära snygga skivor, den ihåliga undersidan nådde långt upp i skinkan och hur försiktigt jag än skar så lossnade stora bitar och föll bort. Jag känner mig faktiskt lurad av skinkproducenten.

Och så gjorde jag misstaget att för en gång skull följa ett recept till punkt och pricka. Jag valde mästerkocken Erik Lallerstedts recept på julköttbullar. I dem skulle det vara både ansjovisfiléer och mald kryddpeppar och malda kryddnejlikor. Jag gillar inte ansjovis och jag tyckte nog att mängden kryddor var lite väl tilltagen – en rågad matsked mald kryddpeppar och dito kryddnejlikor på ett kilo köttfärs. Både kryddpeppar och kryddnejlika är starka, dominerande kryddor och köttbullarna smakade ingenting annat. Jo, en lätt irriterande ansjovissmak dröjde sig också kvar.

Nä, jag skulle gjort mina vanliga köttbullar utan stjärnkrögarens krussiduller. Jag frågade gästerna vad de tyckte om Lallerstedts julköttbullar och svaret blev; "annorlunda". Det svaret, mina vänner, betyder att de inte var goda. Köttbullar ska inte smaka annorlunda, de ska smaka som de alltid har gjort. Basta.

Det är visst inte bara magen som är lite sur....