Joey Tempest

Nyheter • Publicerad 17 oktober 2002

Universal/Sonet På första soloplattan "A Place To Call Home", inspirerades Tempest, av storheter som Van Morrison och Neil Young. På andra plattan "Azalea Place", åkte han till Nashville, och skrev tillsammans med Chris Difford och Will Jennings, och den här gången säger han sig ha hittat sig själv och har inspirerats av klassiska engelska storheter som The Smiths, New Order och Depeche Mode. Det känns en aningen sent att upptäcka dessa band först när man fyllt 39 år. Men OK. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det men... det här låter inte tillräckligt Joey Tempest, för att tilltala Tempest-fansen, och definitivt inte tillräckligt originellt för att attrahera en ny publik. Det låter bara fel. Första singeln "Forgiven", är en stark låt med catchy refräng, men i övrigt är det tunt och faktiskt: bisarrt. Basisten är en Peter Hook-wannabe av stora mått och ligger och slirar runt med basgångar som inte passar i låtarna. Jag vet inte om det är bristande omdöme eller dåliga rådgivare, men det låter lagom mainstream utan att egentligen vara det. Konstigt.

Mattias Pehrsson mattias.pehrsson@allehandasyd.se

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.