Joe Labero i högform
En dag på jobbet för den småländske trollkonstnären, varken mycket mer eller mindre. Och det är kanske inte så konstigt. Då hade Labero gjort långt över hundra föreställningar med samma show.
Så mina förväntningar ligger väl någonstans där, på en ny rutinshow, när jag tar plats i Laberos magiska tält. Men Labero överraskar.
För det första känns det att konceptet med en tältshow är nytt och fräscht. Sommarens turné är bara något dussin föreställningar lång, så showen har inte hunnit sätta sig i ryggmärken. Visserligen har en del trick följt med sedan sist. Men det vägs upp av att Labero nu känns på hugget och full av närvaro.
För det andra är showen denna gång betydlig mer avskalad. Allt utanpåverk, som storslagna ramberättelser, jättelik scendekor och akrobatiska dansare, har stuvats undan. I stället står Laberos fingerfärdiga trick och häpnadsväckande illusioner helt i centrum. Det gör gott för föreställningen, som blir intensiv i ordets mest positiva bemärkelse.
För det tredje har Labero ovanligt mycket tur med personerna han lockar upp från publiken. Ett gäng sköna karaktärer, som trelleborgaren som tvekar på om han åkt 4,7 kilometer eller 4,7 mil för att komma till Ystad och den mustaschprydda gentlemannen som hävdar att han aldrig rakat sig, bäddar för en hel del oväntad humor. Och Labero, som alltid har ett gäng slagkraftiga oneliners i rockärmen, får tänja på ramarna och improvisera för att hänga med i svängarna.
För det fjärde bidrar tältmiljön till att ge hela anrättningen en aura av stämningsfull mystik, samtidigt som publiken kommer nära magikern själv.
Lägg till det en serie riktigt läckra och osannolika nummer, där Labero trollar bort allt från spelkort, sedlar och servetter till duvor, hundar och människor, och du får en riktigt underhållande, rolig och ofta helt obegriplig show.
Det enda Labero borde överväga att stryka är sms-röstningen, där man kan rösta på vilket nummer man vill se. Interaktivitet är ingen dum tanke, men när varje sms kostar 10 kronor känns det mest som ett utstuderat men lättgenomskådat trick för att dra in lite extra flis från publiken.
Men det är också det enda tricket som är lätt att genomskåda denna kväll. I övrigt håller föreställningen högsta klass, med en Labero i högform.
