Jag tycker att vi lägger ner kulturen

Efter tjugo år i branschen har jag nu fått en briljant idé! Jag vill gärna kalla det reform. Från och med söndagen den 18 december, och för all framtid, läggs det som vardagligt kallas KULTUR ner. Eftersom ingen vågar eller vill ta ansvar för kulturen och dess kulturarbetare (som utövar sina professioner i samhällets tjänst), så är det lika bra att lägga ner. Stryka ordet kultur ur SAOL.

De större arbetsförmedlingarna har särskilda avdelningar för kulturarbetare. Dit går journalister, konstnärer, författare, filmare, skådespelare, reklamare, jonglörer, mimare, ljussättare, scenografer, konsthantverkare, dansare, tecknare m fl om de blir arbetslösa. Utbilda allihop till sjuksköterskor eller lastbilschaufförer (för det behövs just nu) så slipper vi höra dem tjata om värdet av fördjupning, avkoppling, underhållning och förkovran.

Tv:n slocknar, radion tystnar, teatrar och biografer byggs om till äldreboende. Tidningarna kommer inte ut, vilket sparar på skogen.

Där musikgrupper skulle ha uppträtt står istället en kommunpolitiker och berättar om kommunallagen, vilket är nyttigare. Där standuparna skulle underhållt fortsätter helt enkelt konferensen som om ingenting hänt. Där fotbollsfansen sjunger "We are the champion" drar elbolagens utesäljare sina olika prisgrupper för publiken istället. Och bibliotekens lokaler skänks till bankernas mäklarfirmor.

Det finns mycket att tjäna på att lägga ner kulturen. Inga skådespelare behöver slita kväll ut och kväll in för småslantar. Författare behöver inte krypa för förläggare. Konsthantverkare och gatuartister behöver inte störa kommunpolitiker med ansökningar om pengar eller komma med förslag på fullständigt idiotiska utomhusoperor, fasadmålningar och gallerinätter. Ingen behöver höra "Stockholm i mitt hjärta" med Anders Lundin.

Inga tjänstemän behöver någonsin mer sucka över "alla dessa kulturarbetare" som springer ner korridorerna för att få "pyssla med kultur". För kulturen har inget egenvärde, som andra samhälleliga insatser har, och då behövs den inte. Kultur är dyrt och man kan inte räkna vad man tjänar på den. Vad är ett skratt från det sjuka barnet när clownen kommer på sjukhusbesök värt egentligen?

För min egen del ska det ska bli riktigt skönt att slippa bråka om några spottstyver från de rikes bord.

Jag slipper höra "jag har tyvärr inga pengar till kultur, det blev inget över i årets budget".

Om någon, mot alla odds, frågar varför det blev så tråkigt plötsligt, så mörkt, så tyst, så svårt att förstå, så ska jag svara;

– Tyvärr, det finns tyvärr inga roliga idéer kvar i årets skörd.

Sedan ska jag räfsa löv.

Ann Hingström skriver krönika varje onsdag