Nyheter

Jag tänker inte svälja något äpple

Mina kollegor är förvånade. Jag förstår dem inte. Insåg de aldrig den uppenbara faran? Hörde de mig inte när jag genom pressrummets dimridåer förtvivlat ropade? Vargen kommer! Om inte annat så lyssnade de i alla fall inte.

Nyheter • Publicerad 10 februari 2008

Och som straff fick Markus Larsson också äran att gå ned på knä framför Christer Sjögren, och göra en snopen pudel. Det trodde jag aldrig att jag skulle få se en Aftonbladet-krönikör göra.

Men, ibland får man som bekant bita i det sura äpplet. I schlagertider är äpplena dessutom gräsligt många, och oftast lite extra sura. Det är ett tungt lass att bära, det att vara festivalkrönikör. Fråga nämnde Larsson.

Själv känner jag mig ganska lättad. Jag har inte behövt svälja någon frukt, eftersom jag faktiskt trott på Sjögren från första stund. Spytt galla över honom visserligen, hånat för all del, men ändå trott på karln. Jag pekade ut dansbandskungen som given finalist redan innan jag hört ett enda av årets bidrag, och fick under repetitionerna liksom aldrig anledning att ändra på mitt tips.

Det är förstås bara i det här sammanhanget det funkar. I love Europe skulle bli utskrattad, och Christer Sjögren pepprad med tomater om han ställde sig på Hultsfredscenen och rullade på höften. Nej, ska den gå hem hos den publiken får han ge bort låten till Torgny Melins.

Men när festivalen bär förnamnet Melodi, då hamnar det rent musikaliska rätt ofta i skymundan. De artister som drar ned de mest högljudda jubelropen från livepubliken, och som kammar hem flest telefonröster, är de vars namn flest svenskar kan relatera till. Sedan ansvaret (åtminstone delvis) fråntogs jurygrupperna och istället portionerades ut i stugorna, har festivalens fokus flyttats.

I svensk schlager tävlar man nuförtiden lika mycket, nästan mer, om att vara den populäraste och folkligaste artisten, den som alla vill skicka på charterresa till Balkan, som om att ha den bästa låten. Därför vann Christer Sjögren Göteborgs delfinal i lördags kväll. Därför kan Carola ställa sig på festivalscenen till helgen och sjunga "Bä bä vita lamm", och ändå gå vidare. Det är djungelns lag, helt enkelt.

Bortsett dansbandskungen var den första schlagerveckan 2008 en rätt blek historia. Kvällens bästa sångare, Poodles-Jakob, hade fått nåt skröfs i halsen, ciceron Luuk kändes mer stressad än rolig (och aningen för "På spåret"-torr), och pinsamma Nour el-Refai ville man ju bara knuffa ned från byggnadsställningen.

Oscar Sundellär schlagerkrönikör på Allehanda, och åker till Västerås på onsdag.

oscar.sundell@hotmail.com

SAXO

Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.