Annons
Nyheter

Jag läser högt för kaninen - ur franska kokboken

Nyheter • Publicerad 10 juli 2008
Jag läser högt för kaninen - ur franska kokboken
Jag läser högt för kaninen - ur franska kokbokenFoto: 

Eftersom jag aldrig tar ledigt mitt under sommaren är det en del saker som upprepar sig år från år. Ett sådant återkommande inslag är att jag engageras för att utföra olika tjänster. Härom dagen kom min gode vän in till mig på tidningen och frågade om jag ville vara livvakt. Det piggade genast upp mig; att vara livvakt är att stå rak i ryggen med händerna knäppta framför skrevet med en liten platssladd i ena örat och med bister min spana ut över alla andra.

Jag minns med välbehag när jag fick komma in bakom kulisserna när dåvarande statsministern Ingvar Carlsson var på besök i Blekinge och jag fick byta några ord med hans livvakter. Som såg ut precis som livvakter på film. Och nu var min stund kommen, man ville ha mina tjänster som livvakt.

Annons

"Vem är det som behöver en livvakt och varför?" frågade jag med allvarlig min och korsade armarna på ett sådant sätt att musklerna syntes ordentligt. Min goda vän tittade förvånat på mig och sedan föll hon i skratt. "Livvakt? Nä, jag sade kaninvakt!"

Då förstod jag. Det var återigen dags för perioden med ansvar för familjens kanin. Förvisso också för hus och trädgård och allt men framför allt kaninen. Jag vet inte hur gammal den är, jag minns inte ens vad den heter – Skutt är en bra gissning – men den sitter där i buren och blänger på mig någon vecka varje sommar. Det känns som att det alltid har varit så.

Ett av de första åren gjorde jag misstaget att släppa ut honom (jag tror att det är en hanne) ur sin bur för att han skulle få ta några skutt i köket. Alltså en varm humanistisk gärning. Tror ni han uppskattade det? Nix. Istället hoppade han över avspärrningen till resten av huset och därefter lät han sig icke infångas.

Jag ringde efter assistans, jag lockade med knäckebröd och jag försökte rent fysiskt jaga ikapp honom och fånga honom men han är snabb och vig. Jag fick ge upp och han tackade med att äta upp samtliga krukväxter och sprida sina små kulor över hela huset.

Och nu är det alltså dags igen. I år blir det inte några skutt i köket, absolut inte någon tid i buren på gräsmattan och frågan är om han ska få mat ens... Nja, det är kanske lite väl grymt men jag ska i alla fall sätta mig bekvämt vid hans bur, pocka på fullständig uppmärksamhet och sedan läsa högt ur min franska kokbok, sidorna 34 till 56 som enbart ägnas åt recept baserade på kanin.

Det kan förefalla grymt men jag berättar i alla fall inte om alla de kaniner jag ätit upp genom åren i Frankrike och Spanien – jag en kanin-livvakt...

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons