Jag klär inte i klänning

Snacka om att vintern försöker göra motstånd mot våren " men den kampen är förlorad. Det var helt uppenbart i helgen då solen vräkte ner sina värmande strålar och snö och is blev till vatten som fuktar jorden och väcker allt växande till liv.

Det är inte ofta vi får uppleva sådana här klassiska, tidiga vårdagar med ordentlig dagsmeja och minusgrader på nätterna och så koltrastsång i den soliga eftermiddagen.

Tyvärr hade jag inte tillgång till någon hund i helgen annars var det perfekt hundpromenadväder och är det några som älskar både snön och våren så är det hundarna. Sällan har jag sett så många glada djur som i helgen!

För min egen del blev jag lätt poetisk när jag vandrade längs stranden och hälsade på alla vänliga människor (alla log) och hundar och när jag, rejält hungrig, hittade kalvfärs i butiken var lyckan fullständig. Wallenbergare med riktigt potatismos och rårörda lingon är en kulinariskt milstolpe.

I dag är det den internationella kvinnodagen och då ska vi väl ta på oss våra finaste klänningar sätta lite färg på kinderna och fluffa till håret. Nä, jag bara skojar. Jag klär inte i klänning, möjligen kaftan...

Eftersom jag är feminist ska jag självklart högtidlighålla Kvinnodagen men det blir inte någon stor fest för det finns dessvärre inte mycket att fira. Även om vi numera allt oftare ser tjusiga, blonda damer på höga poster inom näringsliv och förvaltning så är det långt kvar innan kvinnor får den självklara jämställdheten de borde ha när det gäller lönepolitik, familjepolitik och karriärmöjligheter. Jag tycker att det är väldigt svårt att förstå varför typiska kvinnojobb, till exempel inom vård och omsorg och i viss mån även inom skolans värld och andra områden, anses vara rent lönemässigt mindre värde än mansdominerade jobb inom till exempel industrin.

Jag har egna, praktiska erfarenheter av både vårdjobb och industrijobb och ingen ska slå i mig att det är ett lättare jobb att kämpa inom äldrevården eller hemtjänsten än att stå vid en maskin och stansa plåt.

Däremot blir det svårare när vi ska prata om mans- och kvinnoroller inom den sociala sfären och samlivet och så. Nog har det hänt en hel del med både oss män och ni kvinnor? Och enda möjligheten att komma vidare är att göra det tillsammans " absolut inte som två kombattanter i var sin ringhörna.

Som vanligt!

Robert Dahlström, 0411-55 78 53

robert.dahlstrom allehandasyd.se