Jag förstår inte varför jag ska förstå allting

Det har blivit en del filosoferande i veckan och det bara fortsätter. I onsdagskväll var jag på teatern och tittade på och lyssnade till poeten Kalle Haglund som nu gör betydligt mycket med än bara läser sina dikter på scen. Läs min recension på våra kultur- och nöjessidor.

Kalle Haglund hade en hel del flummiga resonemang om vilka vi människor egentligen är – han gick på ungefär som jag brukar göra – men mitt i ordflödet kom där så en viktig mening: Vi borde träna på att inte förstå.

Jag spetsade öronen ty just frågan om det är nödvändigt att alltid förstå allting har jag och min gode vän Andy blött och stött under otaliga nätter, inte minst i Sydostasien där vi tyckte oss förstå att man inte anser att det är så viktigt att förstå allting.

Framför allt i vårt umgänge med andra handlar det om att förstå. Ofta säger vi att han är så svår att förstå sig på. Jag förstår inte varför han gör si eller så. Jag försöker förstå henne men jag når inte fram...och så vidare. Men vad är det vi försöker förstå, egentligen? Orsaken till varför någon tycker annorlunda eller handlar på ett annat sätt än vi själva?

Om vi kan förstå en annan människas tankar och handlingar innebär det att vi lättare kommer överens med den personen, att vi accepterar och respekterar även det som vi inte själva ställer upp på? Gör det oss tryggare i våra egna tankar och handlingar om vi förstår varför andra gör som de gör?

Och när det gäller riktigt allvarliga saker som ond bråd död, djurplågeri och hustrumisshandel (bara för att ta några exempel) då säger vi alltid att vi absolut inte kan förstå varför och hur någon kan göra sig skyldig till dessa dåd. Då blir oförståendet ett skydd, ett avståndstagande, en deklarering att vi förstås känner avsky och vrede och sorg – vi kan inte förstå.

Allt ska vi förstå och kunna förklara. Läser vi en obegriplig bok så säger vi ofta – när vi har gett upp och slängt boken i brasan – att vi verkligen gjort ett uppriktigt försök att förstå vad författaren menar men förblivit oförstående. Men vad fanns där att förstå?

Men det finns undantag i vår iver att förstå och det gäller tekniska saker. Jag förstår inte hur det går till när jag skriver dessa rader på min dator och hur de hamnar i tidningen. Jag behöver inte förstå, allt jag behöver veta är vilka knappar jag ska trycka på.

Frågan är om vi verkligen behöver vara så förstående hela tiden, är det egentligen en positiv egenskap? Eller borde vi träna på att inte förstå?