Jag dör om jag inte får en stuga

Flow är ett begrepp inom psykologin, som beskriver ett psykiskt tillstånd som uppstår då en person med tillräcklig medvetenhet ägnar sig åt en verksamhet med ett definierat mål.

Mihály Csikszenthmihalyi är upphovsmannen till begreppet. Han är professor i psykologi och har gett ut ett flertal böcker bland annat Flow, The Evolving Self, Creativity, and being Adolescent.

Möjligen låter det flummigt, men Csikszenthmihalyi är inte den flummiga typen. Han är vetenskapsman och filosof. Han leder i bevis att hela västvärlden är i fara genom att tänka i "behov". Vi tappar utmaningarna i det vi gör (lyckan) och reagerar enbart på det vi (och media) kallar "måsten" – hunger, sex, törst, konsumtion.

"Jag måste ha... annars dör jag."

I brist på utmaningar och känsla av lycka så missbrukar vi våra behov istället och ägnar oss åt mat-, alkohol-, drog-, sex-, tv- och shoppingmissbruk.

Innan jag läste Csikszenthmihalyis böcker tänkte jag ofta att livet inte var värt att leva om jag inte fick en ny bil. När jag sedemera köpte den och insåg att jag måste byta kamrem för 7500 kr, så insåg jag att sådär överdrivet vidare lyckligare med den här nya bilen var jag de facto inte.

Däremot satt jag på en klippa på Tärnö och tittade på havet i somras, och fastän jag varken hade kaffe, bullar, filt, brassestol, vindskydd, paraply, termos, varm choklad, tändstickor, ficklampa eller survivalkit med mig upplevde jag någonting som skulle kunna kallas lycka. Det var något med suset... Det gick strax över när jag konstaterade att jag inte kunde köpa en stuga på Tärnö, att jag måste ta mig dit varenda gång som jag ville uppleva lyckan.

Är man förstörd då?

Enligt Csikszenthmihalyi – ja!

Man måste kämpa och utmana sig själv för att inte drabbas av leda och/eller ångest.

Han menar att många känner ångest för att det ställs för höga ouppnåliga krav på västerlänningen – man kan liksom inte bli perfekt. Eller så drabbas de samma av svår leda och bristande livslust för att de sett allting förut, rutinerna är för många och utmaningarna för få – man är perfekt.

Tv tar död på mänskligheten, skulle man kunna säga. Den är ett substitut för det mesta, men inte för våra behov. Alltså kan man äta, dricka och sova med tv:n på, och ändå dö av tristess.

Csikszenthmihalyi menar att om man läser, promenerar, stannar till och tittar ordentligt på en fjäril, om man lär sig något alldeles nytt eller tar kontakt med en alldeles ny människa, så måste man vara närvarande och utmana sin egen leda.

Det låter enkelt, men det är det naturligtvis inte, det är mycket enklare att dö framför tv:n ytterligare en kväll. Men man kanske skulle prova, bara för en dag och lära sig något nytt. Jag har hört att det finns kurser i glidflygning...

Ann Hingström skriver krönika i Allehanda varje onsdag.