Intriger och krig i dun-bolstren
Och runt honom, som cirklar på vattnet, en krets av lismande narrar och inställsamma manipulatörer styrda enbart av personliga vinstintressen och egennyttiga motiv.
Verkligheten var en avskärmad teaterföreställning, allt var förvandlat till förställning och falska kulisser. Vid fem års ålder ärvde Ludvig XIV kungakronan över Frankrike och Navarra. Året var 1643. Kardinal Mazarin styrde riket fram till den unge monarken uppnått myndig ålder. När "Le Grande Monarque" eller Ludvig den Store, som han ofta kallades, klev upp på tronen var Frankrike utan tvekan Europas mäktigaste land. Och under hans regeringstid kom Frankrike att bli normgivande för i princip alla övriga europeiska kungariken. Teatern, modet, litteraturen, maten - i allt var den franska smaken ledande.
Den mest levande och intressantaste insynen i de eviga intrigerna, kungens avskärmade liv, de många kurtiserna som ofta var dolda manövrar i det interna maktspelet, får man nog i Hertig de Saint-Simons Minnen från Ludvig XIV:s hovsom för något år sedan även kom i svensk översättning.
Lady Antonia Fraser, dotter till den sjunde earlen av Longford och nybliven änka efter Harold Pinters bortgång, har specialiserat sig på storslagna kungars och olyckliga drottningars liv. Till svenska har tidigare översatts den fascinerande boken om Henrik VIII och hans stackars hustrur och även den avsevärt sämre biografin över Marie Antoinette.
I hennes senaste verk, Ludvig XIV och kärleken, presenterar Antonia Fraser en inträngande och detaljrik skildring av kungens liv. Till det yttre liknar biografin alla traditionella kungaskildringar - prinsen följs från vaggan över kröningen till graven - men med det stora undantaget att i stället för politik och krig utspelar sig här alla slag bland dunbolstren och i de stora parkernas lusthus.
Med en revisors ettriga noggrannhet kartlägger Antonia Fraser Kung Sols alla oäkta barn, hans älskarinnor och de mer varaktiga - och därmed inflytelserikare - mätresserna.
Det råder ingen tvekan om att Antonia Fraser besitter stora och inträngande kunskaper i dåtida franskt hovliv. Referenserna till dagböcker, brev och samtida dokument är många.
Men det är, måste jag medge, svårt att uppamma intresse för alla dessa amorösa turer, förstulna möten och liderliga intriger. Den devota rojalistiska vurmen som Lady Antonia Fraser hänfaller åt blir till slut kvävande, trots vissa ansatser till ett feministiskt perspektiv.