Annons
Nyheter

Inte tillräckligt tyst i Tyst vittne

I söndags kväll var det premiär på sommarens hittills trevligaste polisserie, Tyst vittne, på fyran. I denna brittiska variant av CSI, NCIS, YMCA, MILF och allt vad de heter har man bestämt sig för att spetsa till det där med obduktionsscenerna.
Nyheter • Publicerad 7 juli 2008
Foto: 

Efter en minut trycktes en blodig lunga och en snuskig matsäck upp mot rutan. Wow, det där var jag inte beredd på. Det var rått och brutalt och mycket mer äcklande än de tröttande och sterila röntgenrekonstruktionerna i CSI.

När jag såg Tyst vittneslogs jag annars av hur passé det känns med pålagd musik som ska förstärka känslor. Jag behöver inte höra en sorgsen cello för att förstå att det är synd om en svårt sjuk, förvirrad illegal flykting som planlöst vandrar omkring i en främmande stad. Det är att dumförklara mig som tittare.

Annons

Men uppenbarligen har den nyskapande musiksättningen i The Wireännu inte skapat ett paradigmskifte. Där kommer musiken endast från autentiska ljudkulisser; en bilstereo, en köksradio på tredje våningen, en boombox på gatan. Annars är det tyst, helt tyst, även om handlingen är hjärtskärande sorglig. Det är effektivare än alla valthorn i världen.

Apropå The Wirehar jag äntligen fått hem dess nyligen utgivna soundtrack, …and all the pieces matters, med 23 låtar hämtade från seriens fem säsonger. Då musiken varvas med ett tiotal klassiska repliker - ''We used to make shit in this country. Build shit. Now we just put our hands in the next guys pocket" och så vidare - fungerar en lyssning som en 70 minuter lång Wirekick som dämpar abstinensbehovet.

Plattan är fantastisk.

Jag har aldrig varit något fan av The Pogues men här, mellan Solomon Burkes Fast trainoch Stelios Kazantzidis Efuge Efugekänns The Body of an Americansom en udda favoritlåt jag aldrig haft. Med ens ser jag framför mig hur McNulty spolar ner fyra whiskeyshots och två pints lager på den nerdekade polispuben för att därpå gå ut och ställa sig på tågrälsen och dra ner gylfen. Sedan ramlar han in i sin bil och kör hem.

För att få fram trovärdig smuts och brutalitet krävs mer än en avskuren luftstrupe och ett labbglas fyllt med magsaft.

Och fortfarande har ingen obduktionsscen varit läskigare än då Agent Copper tryckte in pincetten under Laura Palmers blånade nagel i Twin Peaks.

Men visst kommer jag kolla på Tyst vittneigen.

SAXO
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons