Annons
Nyheter

Inte mitt i tiden men kul ändå

Ett mindre revysällskap är engagerade att underhålla på ett möte. Vilket slags möte är oklart. Ett slags politiskt möte, säger revysällskapets självutnämnda ledare Micke som har talat med arrangören. Ett arbetarparti, har han förstått.
Nyheter • Publicerad 3 juli 2008
Michael Segerström och Katarina Zell. Bild: Skillinge Teater
Michael Segerström och Katarina Zell. Bild: Skillinge TeaterFoto: 

Sällskapet börjar repetera kvällens föreställning och det är den repetitionen som är själva revyn som vi ser. Huvudpersonerna är Micke och Kattis, alltså Michael Segerström och Katarina Zell och till sin hjälp har de pianisten Caroline Leander.

Det är enlätt tafflig revy som Micke och Kattis repeterar. Det är Micke som skrivit texterna och de får allt som oftast Kattis att sucka högt och ljudligt. Men taffligheten har sina poänger. Och det är långt ifrån alla numren som är dåliga men riktigt roligt blir det först när de två huvudpersonerna står vid sidan om sin föreställning och käbblar.

Annons

Micke är en obotlig lögnare, en ängslig liten man som trots brösttoner och stora utspel helt saknar självförtroende. Kattis däremot är en stark, vacker och karismatisk kvinna som lindar Micke runt sitt lillfinger. Hon genomskådar hans lögner och då blir han en våt fläck. Repetitionen rullar på och vi får ta del av diverse buskisnummer och plötsligt ringer arrangören och blåser av det hela. Men det är något som inte stämmer. Utanför samlas en stor publik. Vem var egentligen arrangören, ligger det ännu en lögn och lurar vid scenkanten?

Snart halvtid - en revy i tiden har sina fördelar och sina brister. Spelet mellan Michael Segerström och Katarina Zell är stundtals bländande och kvällens bästa nummer är när Segerström ska berätta historien om Tysken på mejeriet men överspelas hela tiden av Katarina Zell som ligger en mening före. Det är ett nummer som kan bli en klassiker. Jag är också förtjust i när de båda försöker reda ut vem som egentligen är Gud - är det Carl Bildt eller?

Katarina Zell ärcharmig i sin rollfigur och spelar balanserat och med små medel medan Michael Segerström ibland tar i lite väl mycket och hans gestaltning av en rytande och brölande skåning närmar sig lyteskomik.

Jag tyckte inte alls om sketchen om att vi skåningar är dumma i huvudet, det tror stockholmarna, sägs det i sketchen och efter att ha sett akten till slut är jag böjd att hålla med. Fast det fanns förstås många i publiken som skrattade gott och fick sina fördomar bekräftade. Självironi är svårt.

Revyn har också politiska ambitioner och det är alltid kul men att skoja om de avgående kulturministrarna Cecilia Stegö Chilò och Maria Borelius är väl mossigt. Minns någon dem överhuvudtaget? Och Göran Persson är helt ute.

Men när Sverigedemokraternas ledare läser högt ur sin egen diktsamling då blixtrar det till igen och allt är förlåtet.

Det här ären liten, trevlig revy som bygger mycket på samspelet mellan Michael Segerström och Katarina Zell och det fungerar utmärkt. Revyn spelas i teatercaféet och det är perfekt. Lite ombonat, mysigt och anspråkslöst och några goda skratt över ett eventuellt glas vin eller så.

Robert Dahlström robert.dahlstrom@allehandasyd.se
Robert Dahlström
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons